God Jul

God Jul och Gott Nytt År

önskar

Einar   Vilma   Peeter   Kerstin

Vi har som tradition att skicka julkort varje år. Jag gillar egentligen inte elektroniska julkort. Jag föredrar julkort på riktigt fotopapper, gärna handskrivet, i ett kuvert med julfrimärke på. Tyvärr har vi inte fått till det i år så ni får låta er nöja med denna bild på min blogg. Förhoppningsvis ses vi i Sverige i jul!

Redo för Sverige

Idag har jag varit ute och hikat igen. Vädret var fantastiskt och sällskapet trevligt. Vi gick högt, högt över staden och hade milsvid utsikt, ända bort till Kazbegi.
Annars är fokus just nu på hemresan. Om två dagar vid den här tiden så är vi hemma i kalla Stockholm. Prognosen säger -17 för onsdagen. Vi håller tummarna för att det inte är snöoväder så att flygplanet inte kan landa. För nu ser vi verkligen fram emot att komma hem och fira en vit jul i Sverige. Innan vi åker ska vi bara hitta färg till väggarna (ska få vardagsrummet och lekrummet ommålat under tiden vi är borta), fira lilla julafton här i Tbilisi imorgon kväll och packa så klart. Blir nog en resväska full med bara vinterkläder... 

Amanda och Olga



Fullt upp

Den här veckan har jag varit ute och "hikat" (eller promenerat som Peeter skulle ha sagt) på kullarna ovanför vårt hus två förmiddagar. Härligt att komma ut i naturen och ha något annat än asfalt under sulorna, även om stadens larm var närvarande hela tiden. Första gången gick jag hela vägen upp till TV-tornet och det tog inte mer än en knapp halvtimme. Nästa vecka får jag förhoppningsvis sällskap av två andra arbetsbefriade damer.

Vi har hunnit med en hel del den här veckan, både fortsatt i julens tecken men även andra aktiviteter.  I tisdags var vi och lussade på ambassaden. Vilma var lucia och Einar var tomte. Själva luciaframförandet blev ganska kort, men vi bjöd även på lussebullar, pepparkakor och hemgjord glögg. Uppskattat!

På kvällen var vi och såg en pantomimteater som vår städerska Naira bjöd in oss till. Hon har själv varit pantomimartist och var väldigt glad över att få ta emot oss på sin teater. Det var riktigt bra faktiskt, men det bästa var nog att titta på Einar som satt helt stilla i full koncentration under hela föreställningen.

I torsdags var Vilma och red på en liten shettlandsponny. Hon fick rida så länge att hon till slut tröttnade och hade till och med lite ont i låren dagen efter... Igår var det julfest på dagis. Barnen var återigen lucia respektive tomte, men den här gången med färglada ansiksmålningar (vilket gjorde att Vilma mer såg ut som ett spöke). Einar var helt med den här gången (till skillnad från Halloweenfesten). Helt underbart att se honom dansa på juldiscot som följde på sångframträdandet. Tyvärr hade jag glömt sätta tillbaka kamerabatteriet efter laddning så det blev inga kort...
Den fullspeckade arbetsveckan avslutades med en middag här hemma tillsammans med Peeters svenska kollegor för att fira att Peeter får behålla jobbet och vi får stanna här!

Julstämning

Den här helgen har helt och hållet ägnats åt julförberedelser. Igår var vi och köpte julgran på förmiddagen. Där de sålde julgranarna hade de en "christmas show", dvs. försäljning av julpynt. Riktigt mysigt och för en gångs skull blev vi positivt överaskade av en affär här. Efter lunch var vi och dekorerade ett jättestort pepparkakshus på Radisson hotel. Skoj och smaskigt för barnen, hälften av allt godis hamnade i munnen och inte på pepparkakshuset. När vi kom hem klädde vi julgranen och efter att ha flyttat runt lite på julpyntet (som liksom hamnade allt på ett ställe) blev den riktigt fin. Idag har vi bakat lussebullar och pepparkakor, dansat runt granen (på Vilmas initiativ) och självklart tänt det 3:e ljuset i adventsljusstaken. Helgen avslutades med en promenad ner till Rustaveli och Freedom Square för att titta på julbelysningen. Nu är vi redo för jul!

Fler bilder

Ingen sitter säkert

Just nu pågår neddragningar på Sida. Bakgrunden är att Sida inte kunna hålla sin budget och måste spara stort. 20% av alla anställda ska bort. Mer finns att läsa och lyssna på i ett inslag i radioprogramet Konflikt från november. Inom kort kommer medarbetarna få besked om de får ha kvar sina jobb eller inte. God jul! Peeter och jag har hela tiden sagt att vi inte ska oroa oss eller tänka på det. Med sina snart 8 år på Sida borde Peeter inte ligga i riskzonen. Men häromdagen fick han ett mail från sin avdelningschef där hon frågade om han BBE-tid (Sidas form av trainee-anställning som Peeter hade i Makedonien) var tillgodräknad i hans anställningstid. Hmm... varför kom den frågan upp? Vår slutledningsförmåga sa oss att han riskerar att hamna under strecket i turordningslistan. Ska det sluta med att vi måste lämna vårt äventyr i förtid och komma hem och vara arbetslösa båda två?

Tycker ju att LAS i grund och botten är ganska bra, även om jag också anser att det behövs mer flexibilitet. Inom staten tillämpas LAS lite annorlunda än i privata företag, all anställningstid inom staten räknas nämligen in när turordningslistorna tas fram. Det innebär att någon som jobbat 3 år på Sida och 6 år som brevbärare i sin ungdom hamnar högre upp i turordningen än Peeter. Ska det vara så? Eftersom man alltid står sig själv närmast tycker jag ju dessutom att vi som blivit utsända ska få stanna kontraktet ut. Jag har sagt upp mitt jobb, vårt hus är uthyrt, barnens dagisplatser har gått till andra barn och vi har mentalt ställt in oss själva och barnen på att bo här ett tag. Eftersom jag vet att Peeter gör ett bra jobb och är omtyckt av både chefer, kollegor och samarbetspartners så skulle jag i det här läget föredra en hederlig dokusåpa-utröstning framför LAS.

David Gareja

Igår gjorde vi en dagsutflykt till David Gareja. David Gareja är ett klosterområde i halvöknen i sydöstra Georgien, vid gränsen till Azerbaijan. Vi besökte det mest kända klostret, Lavra. Tyvärr var det ganska dimmigt och ruggigt och Einar var lite krasslig, så vi stannade inte så länge. För att göra utflykten lite mer spännande föreslog jag att vi skulle ta en annan väg hem än den vi tog dit, trots att vi hade hört att det kunde vara svårt att hitta. Hur svårt kan det va? Efter många osäkra vägval, ett antal förfrågningar längs med vägen, då vi i stort sett bara fick svaret "pirdapir" (rakt fram), och bara en riktig felkörning kom vi i alla fall hem.

Fler bilder från David Gareja

Med på färden var vår gäst från Götet - Henrik. Han kom hit natten till i torsdags och dagen ägnades framförallt till att sova. Vilma väntade och väntade på att vår gäst skulle vakna... På fredagen fick han upptäcka Tbilisi tillsammans Vilets vinresors eminenta guide. Dagen avslutades sedan med grillning på baksidan, shashlik (grillspett) och kabab.

Följa John

Igår var jag och tittade på ett stall uppe vid en sjö utanför Tbilisi, Lissi Lake. Det var rent och fint, såg inte så många av hästarna, men enligt Laurie som har sin egen häst där är ridskolehästarna bra. Naturen och omgivningarna är fantastiskt vackra. Tyvärr låter de inte ridskoleelver rida ut, utan bara i ridhuset eller i manegen. Trist! Funderar ändå på att testa att bli ridskoleelev igen... Ska i alla fall ta med Vilma upp dit vid tillfälle så att hon får rida på den lilla, sura ponnyn som de hade.

Tog egen bil för att inte behöva vänta på Leslie medan hon red. Eftersom jag själv inte hittade dit var jag tvungen att följa hennes bil genom stan. Trafiken här är inte helt lätt i vanliga fall och att försöka följa någon var en riktig utmaning. De kör verkligen som galningar! Inte bara aggressivt, utan riktigt dåligt. Det verkar inte finnas några trafikregler, i alla fall inte några som någon följer. Blinkers används ytterst sällan. Tutan däremot används flitigt. Parkerar gör man lite var som helst, gärna mitt i gatan. Störst går först, värst är Mercor och Prados. De gör ofta en egen fil på mötande trafiks utrymme när det blir kö vid ett rödljus. Om det finns flera filer så är det ingen som håller sig till dem, alla gillar att ligga i mitten mellan två filer, gärna i vänster fil när de ska svänga höger och vice versa. För att inte tala om taxibilarna, som antingen kör jättesakta för att hitta kunder eller totalt galet när de har någon i bilen. Jag börjar vänja mig och anpassa mig. Risken är väl att jag anpassar mig för bra och blir av med körkortet när vi kommer hem...

Förra veckan träffade Peeter vice talmanen och hamnade på parlamentets hemsida.

Narikala

Idag har vi varit uppe på fästningen i gamla stan, Narikala. Vi började vår promenad vid de gamla sulfabaden, Abanotubani, och gick in för att se hur det såg ut. Blir nog ett familjebesök i ett privat "badrum" vid tillfälle även om sulfadoften är ganska påträngande. Vilma fick en raket i baken och satte av uppför trapporna mot fortet och väl uppe var vi varma och jackorna åkte av. Solen sken på oss när vi stod och njöt av utsikten och sedan mumsade i oss medhavda mandariner. Promenerade sedan ner i gamla stan och åt en georgisk lunch med khatchapuri (typ ostpizza), khinkali (köttdumplings), kebab (avlång köttbulle i bröd), sallad och pommes (kanske inte så georgiskt). En härlig utflykt som gjorde alla lite eftermiddagströtta. Nu har vi just fått upp julstjärnor och adventsstakar inför morgondagens 1:a advent. Känns något avlägset när solen skiner som den gjort idag.

Igår var Vilma och jag på dockmuseum. En massa gamla dockor från hela världen samlade i ett rum. En docka spelade piano, en blåste såpbubblor, en kunde gå om guiden ledde henne i handen. Spännande tyckte Vilma.

Mandariner

Mandarinerna här är supergoda. De är söta, syrliga och kärnfria. Sådär goda som de bara är några veckor hemma i Sverige, innan de torra, tråkiga mandarinerna fulla med kärnor kommer. Vi äter nog flera kilo per vecka! De odlas i de västra delarna av Georgien, vid Svarta havet. Kanska ska börja ny affärsverksamhet när jag kommer hem - import av georgiska mandariner till Sverige...

Förkylda

Nu har vi åkt på en förkylning allihopa. Vilma var först ut i början av förra veckan. Hon snörvlar och kraxar fortfarande, men har varit pigg hela tiden. Einar hade feber i början av denna vecka och är täpt i näsan. För mig sa det pang natten till igår och idag har jag legat till sängs med lätt feber. Peeter har gått och dragit på sin förkylning ett bra tag nu, men däckar nog nu när det är helg...

Lite mysigt har det i alla fall varit att bara vara hemma, kura under täcket och sträckläsa. Jag läste ut min bok idag. Igår när Olga tog ut Einar för att sova, la sig Vilma bredvid mig i sängen med en hög böcker och så låg vi där bredvid varandra och läste.

Dyrt

Det är inte så billigt som man skulle kunna tro här i Georgien. Jag blev faktiskt förvånad när vi kom hit. I en artikel i ”The Financial” för någon vecka sedan sades det till och med att Georgien kan anses vara en av de dyraste städerna att bo i, om man tar hänsyn till folks inkomst. Många gånger är det vi köper lika dyrt eller till och med dyrare än hemma. Importerade livsmedel (vilket det mesta tyvärr är), kläder, leksaker och dylikt är dyrt. Enligt artikeln är Tbilisi bland de dyraste städerna i världen att hyra bil i. Internet, ett hotellrum och att hyra en lägenhet är också dyrt. Service och tjänster däremot är ofta jättebilligt.

Jag har inte jättebra koll på de exakta priserna på olika varor och tjänster, men här kommer i alla fall några exempel:

En liter mjölk – ca 10 kr

5 bananer – ca 20 kr

1 kg äpplen - 10-15 kr

1 kg köttfärs – ca 40 kr

Taxi inom stan – 16-20 kr

Machrutka (minibuss) – 2 kr

Ett karusellåk i parken – 2 kr

En varmrätt på trevlig och bra restaurang – 75 - 100 kr

En flaska OK georgiskt vin – 50 kr och uppåt

60 min massage på OK georgiskt ställe – ca 200 kr

60 min massage på SPA på internationellt lyxhotell – ca 500 kr

En månads internet  - ca 200 kr

Novembersol

Här har det varit strålande sol sedan den 1 november. Vädret är som en härlig svensk september - kalla mornar, klar luft och värmande sol. Mitt på dagen närmar sig temperaturen 20-strecket, i alla fall i solen. Underbart! Har kollat in prognosen för helgen och den kommande veckan och den säger fortsatt fint väder. Längtar inte hem till det svenska novembermörkret.

Idag har jag fått veta att en av mina bästa vänner har fått en liten son. Är så glad för hennes skull. Gör november månad ännu ljusare!

Tidsmaskin

Peeter och jag önskar oss en tidsmaskin. Inte för att åka framåt eller bakåt i tiden, även om det också skulle vara intressant. Nej, vi vill frysa tiden. Vilma och Einar är så underbart söta och härliga just nu. Einar är en underbar blandning av liten bebis med sina tjocka, mjuka kinder och sitt kramande och gosande (framförallt i sängen på mornarna) och en lite professor som pratar, filosoferar, lär sig bokstäverna och färgerna och så klart pusslar (även om hans pussel får vila lite oftare än tidigare). Det märks att Vilma börjar bli en stor tjej. Hon har kommit igång ordentligt med engelskan och pratar på för fullt med Olga, ibland pratar hon till och med engelska med oss. Hon bokstaverar och stavar ord och häromdagen räknade hon till 100 helt själv. När hon hänger sig runt min hals samtidigt som jag försöker avsluta middagen och jag ber henne sluta så säger hon: "men du är så fin mamma, jag vill vara med dig". Vi njuter till fullo av våra barn. Kan de inte alltid få vara 2,5 och 4 år?

Kazbegi

Så kom vi äntligen iväg till Kazbegi. Efter sovmorgon, lång frukost och packning rullade två bilar från Gogebashvili mot Kazbegi lördag förmiddag. Vägen upp var fantastiskt vacker och solen strålade på oss. Till och med så mycket att lilla Vera fick lite färg i ansiktet under lunchstoppet. Vägen var bra största delen av resan och vi hade den nästan för oss själva även om vi ibland fick dela den med kor, får och getter.

Den lilla byn Kazbegi, eller Stepantsminda som den egentligen heter, var både genuin och lite deprimerande. Kor som gick fritt på gatorna och många gamla hus som nästan såg övergivna ut. Ganska kallt var det också, då samhället låg i skuggan av det höga bergen. Även hotellrummet var kallt och bastun var trasig (Peeter mycket besviken...) Vi som hade valt att bo på hotell istället för homestay för att få lite värme och lyx. Det visade sig att vårt ena element inte fungerade och ett litet element räckte inte till för att värma rummet. Ville inte sova i kallt rum igen så det slutade med att vi bytte ett rum med utsikt till ett med värme. Men middagen var god, sängarna var sköna och rummen var rena.

Efter frukust på söndagen packade vi in oss i bilarna för att köra upp till kyrkan uppe på berget - Tsminda Sameba. Vägen var mycket dålig på sina ställen och vi var glada för att vi hade 4-hjulsdrivna bilar. Nästa gång tar jag med mig någon som vill rida upp med mig, det gick att hyra hästar nere i byn! Uppe vid kyrkan var det otroligt vackert! Tsminda Sameba ligger på 2.200 meters höjd och det kändes när man sprang eller busade med barnen. Berget bakom, Mount Kazbek, är det tredje högsta i Georgien på 5.033 m. Vilma som hade längtat efter snö fick äntligen leka lite i den lilla snö som fanns och jag gick loss med kameran.

Vägen hem var minst lika vacker som uppresan. Vi stannade för medhavd lunch vid en gammal sovjetisk utsiktsplats klädd i mosaik. Gjorde sedan även ett stopp vid en kyrka i Ananuri. Tog en massa kort, men som det brukar vara med spektakulära vyer gör de sig aldrig lika bra på foto som i verkligheten. Ett urval hittar ni i alla fall här.

Tsminda Sameba med Mt Kazbek i bakgrunden

Besökare

Nu har vi våra första besökare här, Gunnar, Ulrika och Vera 4 månader bor hos oss en vecka. De landade i måndags kväll. Jag trodde att de skulle komma mycket senare och var på väg till min yoga när de ringde på dörren. Missade tydligen en show utan dess like... Vilma som vanligtvis är ganska avvaktande mot personer som hon inte känner gick igång och visade huset och alla sina saker och var inte blyg alls. Lilla Vera var ju självklart väldigt populär och Ulrika har blivit Vilmas stora idol. Intressant att smyglyssna när hon berättar saker för Ulrika. Får ibland höra mina egna ord återberättas och hon berättar mer om vad hon gjort på dagis för Ulrika än vad hon någonsin gjort för mig eller Peeter.

Jag har fått tillfälle att vara lite mer turist än annars. Ulrika, Vera och jag har strosat runt på stan och bla ätit lunch på ett inrökt, mörkt ölhak där det annars mest var georgiska män. Vera är bara nöjd hela tiden och en fröjd att ha i huset. Fler bebisar och även vuxna besökare är välkomna!

Till helgen bär det av till Kazbegi - prognosen säger sol och klart väder. Ska bli riktigt spännande! Har bokat hotell den här gången så det blir förhoppningsvis ett rum med värme. För här har hösten och kylan slagit till. Men solen värmer och jag tror att vi alla fick lite färg i ansiktet idag när vi var i parken.

Restaurangbesök

Uplistsikhe

Igår gjorde vi en kall men härlig dagsutflykt till grottstaden Uplistsikhe. Efter en liten felkörning ut från Tbilisi, missad avfart från motorvägen mot Gori, stopp för att plocka fram äpplen och kex till hungran i baksätet och lite snurrande i Gori så kom vi äntligen fram. 5 grader varmt (kallt!), regn i luften och halv storm gjorde picknicken som vi packade upp i bakluckan på bilen mindre angenäm. Slutade med att vi stängde bakluckan så att barnen fick vindskydd. Lika bra att strunta i maten och ge sig upp på berget. Det visade sig vara det perfekta utflyktsmålet för en 4-åring. Vilma sprang, klättrade och gömde sig i grottorna, hela tiden med ett stort leende på läpparna. Även Einar kom igång efter en lite trög start. Efter ett tag visade sig solen och det blev riktigt skönt, i alla fall i lä. Vi tog många härliga foton och några av dem hittar ni här.



Familjeporträtt

Abchazien

Förra veckan var Peeter på resa i Abchazien. 1992 förklarade Abchaziska separatister regionens självständighet från Georgien. Ett krig utbröt som ledde till att Georgien förlorade kontrollen över området och hundratusentals etniska georgier lämnade regionen. Konflikten har ännu inte fått någon politisk lösning och de flesta internflyktingarna lever fortfarande i läger runt om i Georgien.

Abchazien visade sig vara mycket annorlunda än övriga Georgien. Peeter besökte bla en stad där 3/4 av befolkningen hade flytt och vart och vartannat hus var övergivet. Vädret var vackert och han blev väl omhändertagen av ett par äldre damer som såklart blev väldigt förtjusta i Peeter. Livet här hemma flöt på som vanligt. Vi klarade oss bra utan pappan även om Vilma en kväll fick ett "jag saknar pappa"-utbrott.

Halloween

Igår var det halloween-fest på dagis. Vilma var prinsessa och Einar skulle vara spöke, men spökdräkten åkte av innan festen började. Barnen fick gå runt till olika stationer och göra "trick or treat" och hade sedan var sin liten korg full med godsaker som de glatt tryckte i sig. Sedan gick Vilma loss på chipsen och pappan bjöd barnen på vin som han trodde var juice. Både Vilma och Einar hade svårt att somna så istället för att kämpa i det oändliga satte vi på Rasmus på luffens och hoppades de skulle somna framför TV:n. Datorn plingade och vi fick skypa med Lena och Olle. Slutade med att barnen somnade vid halv elva...

Nu har vi haft en härlig frukost med tända ljus, brasa, ägg och kaviarsmörgåsar och blåbärspannkakor. Peeter har fått sovmorgon, men nu var det dags att vakna tyckte jag så barnen fick springa upp och väcka honom.

Hungran

I morse åt Vilma en portion gröt, yoghurt och en äggsmörgås till frukost - efter att ha druckit välling! Hon har varit väldigt hungrig den senaste tiden. Tyvärr inte så mycket som hon gillar så det är lite svårt att tillfredsställa hennes ätbehov. Vilma åt nästan allt när hon var liten och började äta mat. Det enda jag kan komma på som hon inte gillade var sushi och melon. Vi brukade inte behöva fundera på vilken mat vi skulle laga för nästan allt funkade. Nu blir menyn lite mer begränsad... Kan man äta pannkaka varje dag?

Datorer, datorer

Nu har jag ägnat två hela dagar till att fixa med datorer. Ja, inte riktigt hela arbetsdagar kanske, men i stort sett all egen tid hemma i allafall. Igår var Dato här och hjälpte oss att installera den nyinköpta trådlösa routern. Det gick finemang (men även han kliade sitt hår ibland). Det är så enkelt när man inte behöver förstå datorn själv... Han såg också till att jag kom ut på internet från min jobbdator. Uppkopplingen via VPN till SJM:s server ville dock inte samarbeta.

Idag började jag dagen med att ringa till Service Desk på jobbet. Och efter att ha försökt några olika varianter så var jag inne i outlook, intranät och bland jobbdokumenten. Tack Emelie! Med ångan uppe så gav jag mig på att försöka installera vår skrivare också. Det hade Dato gått bet på under gårdagen och varför jag trodde att jag skulle lyckas vet jag inte. Var mindre framgångsrik även jag och gav tillslut upp. Efter en sväng till parken med barnen nu på eftermiddagen tänkte jag att jag skulle göra ett sista försök. Och helt plötsligt fungerade det, utan att jag gjorde någonting egentligen. Jag vet i allafall inte vad jag gjorde som var rätt.

Datorer, datorer - jag blir aldrig klok på dem. Jag är glad att jag valt att jobba med människor som alltid är okomplicerade och förutsägbara...

Djur i bur

Igår var jag med barnen och Olga på Tbilisi zoo. Vi såg elefanter, zebror, strutsar, krokodil, apor, björnar, jakar, flamingos, tiger och flera andra djur. Vissa delar av djurparken var trevliga och djuren hade ganska stora ytor och fina inhängnader, men när vi kom till björnarna, aporna och tigern så var det lite beklämmande. Små burar med täta stängsel och djur som såg ledsna ut... Något som händer här titt som tätt är att även vi blir beskådade som djur i bur. När vi är ute med barnen så tittar de flesta, vissa vill ta kort och andra kommer fram och klappar och pussar på dem. Mindre roligt tycker Vilma och Einar... Det intressanta är att det ofta är killar i tonåren som är mest förtjusta och närgångna.

Idag har vi haft Sally med föräldrar på middag. Sally är en dagiskompis till Vilma och Einar. Hon är 3 år och kommer från Danmark. Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Baba ganush, parmesanost, köttfärssås, tagliatelle, georgiskt rödvin, glass och banan. Nu är vi mätta och belåtna, gästerna har gått hem, köket är städat och barnen sover.

Nappjakt

Idag lyckades Olga smälta ihop Einars alla nappar till en stor nappkaka när hon skulle koka dem rena. Jag vet inte exakt hur det gick till, men hon hade lämnat dem på spisen i en lite för liten kastrull, med lite för lite vatten... Hon ville så klart köpa nya för egna pengar vilket jag motsatte mig, men hon gav sig inte. Vi gick ut på nappjakt tillsammans och besökte alla apotek på denna sidan om stan och även några vanliga affärer och några barnaffärer. Att hitta en napp som jag trodde att Einar skulle gilla var inte det lättaste. Napparna var för mindre barn, i latex, med ergonomisk topp eller för medicinering... Jag känner min son och jag vet att han bara kommer att acceptera en viss sorts napp. Istället hittade vi svensk välling och barnmat på ett apotekt. Nu behöver vi ju inte det eftersom vi köpte med oss 3 flyttkartonger (450 liter) välling hit och våra barn är för stora för barnmat, men i alla fall bra att veta. Hur som helst hittade vi en sorts napp som var ganska lik Einars mam-nappar (produktplacering?) och Olga köpte ett två-pack. När vi kom hem från dagis berättade jag för Einar vad som hade hänt. Sån tur var hade en napp överlevt och Einar sa: "Får jag ha krokodil-nappen en stund så är jag glad." Han blev också glad åt de två nya napparna. Återstår att se om han tycker om att suga på dem. Kanske ett bra läge för Einar att sluta med napp?

Kakheti

Så kom vi iväg i alla fall. Vilma pigg och glad på fredag morgon och inga andra utbrott under natten så vi packade in oss i bilen och lämnade ett regnigt Tbilisi. Första utmaningen var att ta sig ut ur stan, men tack vare en ypperlig vägbeskrivning och en eminent kartläsare (jag) så gick det som en dans. Tog sikte på Sighnaghi som är en av de städer som Georgien har satsat mest på för att locka turister, vackert belägen med gamla restaurerade byggnader. Tyvärr fick vi inte se något av detta. När vi kom fram till Sighnaghi så låg dimman tät och vi såg knappt 10 meter framför oss. Stannade i alla fall för lunch och barnen fick leka av sig lite i en lekpark i regnet. Det få bli ett nytt besök vid senare tillfälle.

Fortsatte sedan vår färd mot Ikalto där vi skulle övernatta. Besökte först Ikalto kloster där vi ringde till vår värdinna Tsitsino som skickade gubben sin, Vasha, att hämta oss. Han tryckte in sig i vår bil och vägledde oss till vårt boende. Vårt rum var svinkallt, ingen uppvärmning i huset förrutom kaminen i köket, men välkomnandet var varmt och vänligt. De ställde iorning vårt rum och dukade sedan fram vår middag. Vi bjöds på bröd, ost, en sallad gjord på gurka, tomat och lök, vitkålssallad, stekt aubergin, auberginer fyllda med (mycket) vitlök, köttgryta, bönsoppa, vin och vindruvsjuice. När barnen hade somnat fick vi te, bröd, ost, hemgjord björnbärssylt och jordgubbssylt och något annat sött som smakade lite som honung. Vi gick och lade oss mätta och belåtna. Med pyjamas på och nerkrupna under täcket sov vi gott trots kylan i rummet.

Lördag morgon fick vi möjlighet att upptäcka gården lite bättre. Solen sken och temperaturen steg snabbt (utomhus, inne var det fortfarande kallt, kallt). Barnen matade hönsen och vi tittade på när Vasha gjorde vin. Tsitsino pysslade och plockade ihop vindruvor som vi fick med oss. Färden fortsatte sedan mot Gremi. Där klättrade vi upp i kyrkans högsta torn. Var lite vågat insåg vi när vi kom till toppen då det var trångt där uppe och dåligt med staket. Inte att rekommender med två små barn kanske, men Vilma klättrade så försiktigt och Einar lät sig bäras. Sedan bestämde vi oss för att åka hem. Att stanna en natt till i det kalla men hemtrevliga huset var inte aktuellt. Jag hade tyvärr lite svårt att njuta av den otroligt vackra och slingrande hemfärden då det hade blivit min tur att få ont i magen...

Det blir definitivt fler besök i Kakheti och fler övernattningar på sk "homestays".
Fler bilder från resan

Uppskjuten resa

Skulle åkt iväg på vår efterlängtade långhelg till Kakheti idag. Men i natt kom magsjukan till vårt hus... Vi vaknade av att Vilma smög fram och tillbaka för att själv torka upp i sängen. Vår lilla prinsessa! Sedan låg hon i vår säng och var ganska pigg, pratglad och filosoferande mellan kräkningarna. Till slut flyttade jag över och la mig hos Einar för att få sova lite. Men jag låg bara och väntade på att han också skulle kräkas för han sov så oroligt. Han slapp, men var uppe på toaletten två gånger och var lite febrig. Så vi fick stanna hemma idag helt enkelt. Håller tummarna för att det inte blir något nytt utbrott under natten så kan vi åka imorgon istället.

Yoga

Nu har jag kommit igång med yoga. Har hittat en ukrainsk kvinna som undervisar yoga på engelska och ryska - just nu hemma i en lägenhet tillhörandes en fransman som arbetar för EU. Har hunnit med två pass i en grupp som yogat tillsammans i ett år ungefär. Yogan är en form av hatha-yoga. Lite annorlunda än den Ashtanga-yoga som jag har gjort hemma som är mer fysisk och dynamisk, men jag vänjer mig nog snart. Kan snart stå på huvudet hoppas jag! Får träna lite hemma också...

Igår var Olga och jag iväg till en bilverkstad en bit utanför stan. Otroligt rent och välordnat ställe för att vara en bilverkstad - så brukar det inte se ut hemma... Skulle ta bort blinket som uppstod när vi kopplade bort våra airbags i baksätet. Men det kunde de inte lösa utan att också koppla bort airbagsen i framsätet... Så blinket får vi leva med. På vägen dit upptäckte vi att fönstret på passagerarsidan inte gick att stänga så vi passade på att fixa det också. Kollade även motorn, bromsarna och lufttrycket i däcken och allt var bra. Känns skönt! Idag har vi lämnat in bilen på "recond". Så imorgon när vi rullar iväg på vår utflykt till Kakheti så har vi en bil i topp-skick!

Strömavbrott

I går kväll hade jag svårt att somna (för utvilad?). Just som jag hade slumrat in väcktes jag av att det började mullra. Är det vår generator som gått igång? Vi har en gigantiskt diesel-generator i garaget som kan försörja ett mindre sjukhus. Måste ha väckt hela kvarteret... Peeter, är du vaken? Är det vår generator som startat? Inget svar - han som alltid vaknar av alla ljud på natten. Betyder att jag måste ta saken i egna händer och tassa ner i garaget för att stänga av den. Är på väg att ta med mig en ficklampa ner, men tycker inte att jag behöver någon - jag kan ju tända lyset. Tänder på väg ner, och tar mig ut i garaget. Hur var det nu man satte på och stängde av generatorn? Tryckte på några knappar och så blev den tyst - och MÖRKT. Hmm, skulle haft den där ficklampan. Det finns ju en anledning till att generatorn gått igång - strömavbrott. Fick famla mig upp för trapporna. Så fort jag kommit upp från garaget var det trots allt ganska ljust. Jag tittade ut och det visade sig att TV-tornet blinkade på lika intensivt som vanligt. Inget strömavbrott där inte! Väl uppe i sängen igen kunde jag ju självklart inte somna om...

En dag hemma

Regn idag igen efter ett avbrott i regnandet med härligt solsken igår. Barnen har varit lediga från dagis och vi har bara varit hemma nästan hela dagen. Vi har haft bageri och restaurang här hemma. Har bakat grahamsbullar och chokladbollar och Olga har gjort rödbetssoppa och auberginer med valnötter.

Hann också med en tur med bilen till en affär vi hört så mycket om, Danish house. Jag hade förväntat mig en blandning av Ikea och dansk design, men det visade sig vara mer i stilen Rusta eller Jysk. De sålde möbler, leksaker, skor, verktyg och lite mat. En besvikelse! Påminde faktiskt lite om Veddesta centrum. Ändå spanade jag inte några möbler som jag eventuellt skulle kunna tänka mig om det här skulle vara det bästa som finns...

Första gången för mig ut på de stora, trafikerade vägarna i stan. Lätt kaosartad trafik, många hetsiga medtrafikanter och massor som händer i gatan hela tiden, men håller man sig mellan filerna och är snabb på bromsen så går det ganska bra ändå. Var väldigt tacksam över att ha Olga med mig i bilen som hittar i stan. Blir värre när jag och Peeter ska ut och köra. Då får vi förlita oss till mitt lokalsinne.

Inte sysslolös när man har internet

Hur hinner man med att jobba när man kan lägga tiden på att utnyttja alla möjligheter som finns på internet? Glömde nästan bort att hämta barnen från dagis. Olga var tvungen att påminna mig...

Idag har jag letat boende i Kazbegi. Vi planerar att åka dit nästa helg då det är långhelg här. Lyckades väl sådär, vi ringde runt till några ställen istället. Telefonen är fortfarande ett överlägset medium i vissa sammanhang.

Jag har också lagt upp några bilder på ett web-album. Mer lär det bli, men här kommer i alla fall en länk till fler foton från vår utflykt i lördags: Mtatsminda park

Regn

Nu har det regnat tre dagar i sträck. Börjar påminna om Italien... När det regnar här regnar det verkligen ordentligt. Har haft några nätter då det har vräkt ner, men sedan har det blivit soligt och fint på dagen. Men nu som sagt konstant regn i tre dagar. Mörkt börjar det bli också. Jag jämförde solens upp- och nedgång och det visade sig att solen går upp exakt samtidigt i Tbilisi och Stockholm (kl 07). Vi får dock njuta en halvtimme längre av dagsljus än vad ni får därhemma (he, he). Ska bli spännande att jämföra om en månad!

Idag har vi äntligen fått vår ordinarie internet-uppkoppling. Jippie! Såklart inte trådlöst, men det får bli nästa utmaning. Nu njuter vi bara av att ha en fungerande och någotsånär snabb uppkoppling. Peeter är uppspelt -spotify funkar! Och vi har hunnit med att skypa med mormor och morfar (2 ggr) och Eva under kvällen. Ska bli såå roligt att få prata med fler av er därhemma!

Miljöbovar

Här slänger vi allt i soporna - plastflaskor, konserburkar, papper - allt! Jag kommer att ta med batterierna hem i alla fall, där går min gräns.
Vi köper vatten på flaska - gick åt hutlösa mängder vatten (och plastflaskor) i början. Nu har vi successivt börjat använda kranvattnet mer och snart får vi en stor vattendunk hemlevererad så att vi slipper alla flaskor.
Vi har köpt en stor bil utan att ens ta reda på hur mycket den drar - säkert jättemycket...

Vad göra? Anpassa sig till hur det är här och göra det lilla som går eller försöka förändra världen???

Bilägare

Nu har vi köpt bil! Det blev en Nissan Pathfinder från 2002. Smutsig, ljus skinnklädsel, men annars verkar det vara en bra bil. Premiärturen idag gick till en park som heter Mtatsminda park på berget ovanför vårt hus. Där tittade vi på TV-tornet på nära håll, åkte parisehjul, såg på utsikten över stan, stötte på 4 brudpar och åt middag. Barnen åkte också några åkattraktioner på egen hand. Vilmas skratt när hon åkte upp och ner i en av dem var helt underbart. En trevlig park!

Igår hade Peeter och jag en kväll för oss själva. Vi var först på premiären av en dokumentärfilm "Lives in transit" och sedan på middag på en väldigt trevlig restaurang - Pur Pur. Båda aktiviteterna tillsammans med Peeters kollega Alf och hans fru Eva. Olga var barnvakt och allt hade gått bra. Det var så härligt att se Vilma leka med Olga innan vi gick. Hon har varit ganska avvisande mot Olga den senaste tiden, men med lite mutor (pannkaka, glass och godis) funkar det mesta!

Månadsbokslut

Nu har vi varit här en månad. Känns både kortare och längre... Tiden har gått fort, men samtidigt känner jag mig redan som hemma. Vi har ett hus, vi har fått våra saker och kommit ganska mycket i ordning, barnen är inskolade på dagis, Peeter har kommit in i sitt jobb och har fullt upp och vi har köpt en bil (igår)!

Barnen börjar lära sig engelska. Vilma har lärt sig alfabetet, färger och kan räkna ganska bra. Hon har även snappat upp en hel del ord och fraser. Einar kan räkna till 5 och säga enklare fraser som hej då, vi ses imorgon, tack så mycket. Vi försöker också lära oss lite georgiska, men det är svårt och jag har inga högre ambitioner. Men 5 nya ord har vi börjat sätta upp på kylskåpet varje vecka.

Georgien har vi inte sett så mycket av än... Inte heller Tbilisi, vi har mest rört oss mellan hemmet och dagis (och Peeters jobb som ligger precis bredvid). Men vi har i alla fall besökt två olika parker, Vera och Vake, varit i gamla stan och jag har gjort en utflykt med Olga till den stora grönsaksmarknaden. Idag har jag varit med barnen på "teddie bears picnic" med dagis vid stadens etnografiska museeum (en park med gamla hus från olika delar av landet). Så det finns massor mer för oss att upptäcka - spännande!

Människorna vi träffat har varit jättetrevliga! Olga är fantastisk, både med barnen, som hemhjälp, allt i allo-fixare och också trevlig att samtala med. Peeter kollegor och de mammor som jag träffat via dagis har alla varit väldigt trevliga och hjälpsamma. Det har verkligen gjort det enkelt att komma in i livet här!

Jag tror vi kommer trivas!

Några av barnen och fröknarna på dagis.

Vardagslyx är...

-          Att inte ställa klockan på sex varje morgon, utan istället vakna när barnen väcker mig – ofta runt halv åtta.

-          Att ta det lungt på morgonen och ”komma när vi kommer” till dagis – siktar på halv tio, men brukar bli något senare.

-          Att få mycket tid med barnen, men samtidigt ha mycket egen tid.

-          Att kunna vara hemma en hel dag utan att behöva rodda varje måltid själv. Det är underbart att ha tid med barnen på eftermiddagen efter dagis och slippa tänka på middagsfixet.

-          Att slippa dagisbascillerna. Visst, de går på dagis här också, men jag har inte sett till något snor än...

-          Att slippa städa.

Lätt att vänja sig vid...

Nästan uppackade

Nu har vi fått fram nästan alla våra saker och det börjar bli riktigt hemtrevligt. Har köpt blommor och satt i vas, lagt in ved i öppna spisen i köket och bakat en sockerkaka. Barnens lekrum blev jättebra och de verkar verkligen njuta av att ha ett helt rum för alla sina saker. Bandspelaren är en hit! Vilma flyttar runt den och lyssnar på sagor i de olika rummen. Och tänk vad lite böcker i en bokhylla gör - genast ombonat. Inte minst känns det bra att ha fått hit utemöbler så att vi kan avnjuta våra måltider utomhus. Nu återstår kontorsprylar och alla kartonger i källaren. Behöver en paus i uppackandet, så det får nog vänta...

Idag har jag och Olga varit på marknaden. Vi köpte majs, jordgubbar, rödbetor, persilja, melon, valnötter, georgiska kryddor, några gröna blad som jag inte vet vad det är, äpplen och bananer. Borde ha tagit ett foto! Det har varit riktigt varmt idag, ca 30 grader, så det var svettigt på marknaden. Nu spöregnar det! Det är höst i Tbilisi.

Lilla julafton

I torsdags eftermiddag kom den efterlängtade containern med våra saker. Sedan dess har det packats upp och upp... Nu har vi fått iordning i köket och lekrummet. Känns jättehärligt! Barnen har haft lilla julafton här hemma och verkligen lekt med sina nya och gamla leksaker. Det är fantastiskt att ha ett lekrum - hur gör vi när vi kommer hem? En hel del återstår dock. Hur mycket onödiga saker kan man ha? Det blir utrensning innan vi flyttar hem - lova att påminna mig om det. Sån tur är har vi ett stort källarförråd där vi kan förvara allt sånt som inte känns värt att packa upp. Imorgon ska jag fortsätta att packa upp kläder och badrumssaker - ser fram emot att få jobba i lugn och ro med barnen på dagis. Är inte så sugen på att flytta snart igen...

I dag har vi också hunnit med ett besök i gamla stan. Tog machrutkan dit och promenerade runt en stund innan vi åt middag. Barnen skötte sig exemplariskt - även om Einar bara åt pommes... En trevlig del av stan som är under upprustning. Många gamla och nedgångna hus som en gång i tiden säkert varit jättevackra, men också mycket nyrenoverat. Allt smakfullt med undantag från en ny glasbro som byggs över floden. Helt fruktansvärd, men rolig att springa på tyckte barnen.

Middag i gamla stan

Flytta eller inte?

Har idag varit och tittat på ett hus. Jättebra läge på samma gata som dagis och med stor fin trädgård (vilket inte är vanligt här i Tbilisi). Tyvärr var nedervåningen på huset inte alls rolig... Mörkt och trist kök, dålig planlösning och vardagsrummet var inte heller särskilt kul. Luktade dessutom lite källare. Övervåningen var däremot jättefin. 4 lagom stora sovrum med utsikt över stan eller den egna trädgården. Även badrummen var fräscha. Så frågan nu är om vi ska flytta eller inte??? Varför ska livet vara fyllt av jobbiga beslut?

Vårt hus

Här är en bild på vårat hus. Vilma säger att det är grårosagult. Jag tror att hon menar att det är grå fasad, rosa väggar i vardagsrummet (jättesnyggt!) och gult i köket. Huset är 4 våningar högt. På entreplan har vi hall och gillestuga (+ källare och garage). En trappa upp finns vardagsrum, kök och ett rum som ska bli lekrum (just nu ekar det därinne). Här finns också utgång till en liten uteplats. Två trappor upp har vi 3 sovrum, 2 badrum och ett "greenroom" (som vi fn använder till att hänga tvätt). Högst upp i huset finns ytterligare ett rum och en takterass. Huset är ganska trevligt, men det känns lite för stort, framförallt nu innan vi har fått våra saker.

Huset ligger centralt i stan med gångavstånd till huvudstråken. Peeters jobb och barnens dagis ligger ca 30 min promenad bort. Det är lite för långt att gå med barnen eftersom vi inte kommer kunna gå med dubbelvagnen här (när den kommer). Så vi kommer att leta efter hus i det området för att göra vardagen enklare.

Hemlängtan

Idag sa Vilma att hon vill flytta hem till Sverige. Hon vill hellre gå på sitt gamla dagis där de pratar svenska. Vi ville att hon skulle gå till dagis idag trots att det är fredag och Einar skulle vara hemma. Anledningen var att Vilmas grupp skulle göra en utflykt till en park för att undersöka hösten. Efter viss övertalning och en del mutor fick vi henne att åka till dagis, men hon ville inte släppa mig och det slutade med att jag följde med på utflykten. Jag tror att hon tyckte det var ganska kul. När vi kom hem så sa hon att hon ville lära sig georgiska också. Så Olga försökte lära oss några ord, men jag vet inte hur mycket som fastnade... Det är ett svårt språk! Det enda jag hittills har lärt mig är "gatchere" som betyder stanna. Ett måste om man ska kunna åka själv på "marschutkan" (liten minibuss som plockar upp och stannar var man vill längs med linjen). Jag har faktiskt lärt mig ett ord till och det är "gamarjobat" som betyder hej.

Vi andra längtar inte hem! Efter en ganska sval och regnig vecka var det idag dryga 20 grader och sol. Jag åt en god grekisk sallad till lunch och gick sedan upp på takterassen och lapade sol medan Vilma satt i skuggan och ritade. Einar var ute en sväng med Olga. Sämre kan man ha det! Stackars Peeter har blivit sjuk. Hade hög feber natten till igår men mår bättre idag och trots sjukdom så tror jag inte att han heller längtar hem.

Liten olycka

Igår ramlade Einar mot sängbordet när han hoppade i sängen. Han fick ett stort jack i pannan. Det slutade ganska snabbt att blöda, men var såret var öppet och otäckt. Jag ringde Peeter som fick sjuts hem från kontoret. Han tog Einar direkt till en engelsktalande läkarmottagning bara runt hörnet där vi bor. Stackars Olga var utom sig av oro! Såret var inte så djupt så han behövde inte sys, det räckte med tejp och plåster. Och Einar var hur pigg och glad som helst när han kom hem. Skönt! På kvällen ringde de från läkarmottagningen för att höra hur det var med lilla Einar. Peeter och jag tittade på varandra och skrattade. Inte Stuvsta vårdcentral precis...

Idag fick Einar vara hemma från dagis. Han tillbringade hela dagen ensam med Olga och det gick jättebra. Vilma var orolig för att vara på dagis ensam utan Einar, men det gick också bra. För Vilma är nyckeln kompisar, hon söker kontakt men det är lite svårt för henne när hon inte har engelskan. Idag kom hon i alla fall igång att leka med en flicka som heter Bella. Mamma och pappa var iväg på bilmarknad. Blev lite klokare, men fortfarande ingen bil...

Gammal och rynkig

Peeter och jag tog passfoton till våra diplomat-ID häromdagen. De blev riktigt dåliga, trots retuschering. Sen fick vi veta att även barnen behövde ID-kort, så idag gick jag med barnen till ett annat ställe som var mycket proffsigare. De blev jättefina båda två! När Peeter kom hem fick jag veta att vi behövde bilderna digitalt också. Så det var bara att traska tillbaka till fotoaffären. Jag tänkte att jag skulle passa på att ta om mina kort. Piffade mig lite och gick sedan glad iväg för att ta nya kort. De blev tyvärr inte bättre... Det är bara att inse - det var inte fotografen eller fotoaffären det var fel på - det var objektet. Här kommer två fina barn. Rynkiga mamman får inte vara med på bild.

Tbilisi

Hur är vår nya hemstad? Ja, vi har tyvärr inte hunnit upptäcka staden så mycket än. Det finns inte så stora möjligheter att springa runt i stan med två små barn... Mitt första intryck är i alla fall att Tbilisi är en:
- ren stad, de sopar vår gata för hand varje morgon och soporna verkar hämtas regelbundet
- grön stad, alla gator kantas av träd och det finns en hel del relativt stora parker i stan
- ganska charmig stad, trots sitt förflutna som en del av Sovjet. Många gamla hus, vissa ganska förfallna och andra topprenoverade.
- stad där rika och fattiga verkar bo i samma områden, i alla fall i de delarna vi har rört oss i
- stad med många bilar som kör fort

Får förhoppningsvis större möjligheter att se mer av Tbilisi och dess omgivningar när vi köpt bil. Vårt stora dilemma och samtalsämne just nu är vilken bil vi ska köpa? Är Toyota Rav4 för liten? Är BMW X5 en glidarbil (Peeter tycker det)? Är Nissan Pathfinder en bra bil? Vilken bil blir lättast att sälja om två år när vi ska hem? Observera inga tankar på vilken bil som är minst miljöovänlig. Jag skäms!

Regn

Idag regnar det! Ganska skönt, men trist här hemma när vi inte har några saker. Att det ska behöva ta sån tid...

Igår var jag med barnen och Olga i en park som hade ett litet tivoli med karuseller och andra åkattraktioner som var precis rätt storlek för Vilma. Varje åk kostade 1 lari (= 4 kr) så Vilma gick loss och åkte det mesta. Einar nöjde sig med att åka tåg och titta på.

På kvällen var vi på middag hemma hos Peeters kollega Alf och hans fru Eva. God mat och fint hus. Blir lite sugen på att titta på alternativ till vårt.

Bakslag

En vecka på plats och vi känner oss ganska mycket som hemma. Temperaturen har idag sjunkit från 30 till 25 grader -  härligt!

Idag blev Einar ledsen när jag gick från dagis. Hjärtskärande att lämna honom där, när jag egentligen inte måste... Men när jag kom tillbaka efter ca 1,5 timme var han hur glad och nöjd som helst och var inte så intresserad av att gå hem. Både Vilma och Einar har lärt sig att räkna till 5 på engelska idag! Vi har också fått tips om en bra sida för att lära sig engelska: http://www.starfall.com/ som vi lekt med under eftermiddagen. Vilma och Einar gillar memoryt under bokstaven H bäst!

Ont i halsen... Skönt att slippa stressen av att behöva fundera på om jag ska vara hemma från jobbet imorgon.

Vi gillar Olga!

Ännu en härlig dag med barnen. Det är verkligen ett privilegium att få vara med barnen så mycket. Och att slippa vardagsstressen med att samtidigt fixa mat, tvätta, städa köket, handla etc. Då blir allt så mycket mer harmoniskt. Jag måste lovorda Olga. Känns helt naturligt att ha henne i närheten hela dagarna. Efter bara 3 dagar tillsammans känner jag att jag verkligen gillar henne. Helt underbar människa som kommer att bli oumbärlig. Barnen verkar redan ha bondat med henne och det funkar bra trots att de inte förstår varandra.

Andra dagen på dagis gick bra. Fick inte barnen därifrån... Einar hade fullt upp. Lekte mest med Olga, men även med Sofi och någon av de andra fröknarna. Vilma hängde med sin grupp och jag såg knappt röken av henne. Kom dock en reaktion när vi skulle gå hem och eftermiddagen och kvällen var ganska labil och grinig.

Nu har vi internet! Dato var här och hjälpte oss. Nu kan vi maila, facebooka, spotifya, blogga och skypa hur mycket vi vill.

Beroende av internet...

Irriterad... Försökt installera mobilt internet i väntan på ordinarie, men vi lyckas inte. Alltid något som strular när vi försöker handskas med datorer. Ska vi verkligen behöva vänta 3 veckor på att få kontakt med omvärlden?


Idag har Vilma och Einar varit första dagen på dagis. Underbara ungar! Vilma gick glatt iväg själv med de andra 4 och 5 åringarna och läraren Chantelle. När jag sen kom för att se hur hon hade det och frågade om hon ville gå hem så ville hon stanna. Einar tog också för sig, var inte alls så klänging och mammig som jag hade väntat mig. Han läste böcker och byggde tåg och torn av djur och bilar. Vi stannade till lunch och åkte sen hem med ”machutkan” (en minibuss som stannar där passagerarna så önskar).

Blåste upp vår nya pool till barnen och de var överlyckliga när de hoppade och plaskade omkring i den. Härligt att se!

Las Vegas

Einar sa sitt första ord på engelska idag när vi gick från barbequen på Betsys. "Thank you" sa han till en man som höll upp dörren för oss. Sötnos!
Barnen är lyckligt förtjusta i Las Vegas TV-tornet som blinkar hysteriskt på berget ovanför vårt hus. Ett måste att gå upp på takterassen för att titta på det varje kväll.

Helg

Fortfarande lite trötta, men känner oss ganska mycket som hemma redan. Hade en slö förmiddag och packade upp våra få saker. Saknar redan flyttlasset, framförallt köksredskap, utemöbler, barnens leksaker och lite mer kläder. Vill att det ska komma NU!


Tog en promenad till hotell Betsys och badade i deras pool. Barnen var så klart överlyckliga!

Vardag direkt

Peeter gick till jobbet idag - nu börjar vardagen. Vi fick äntligen träffa Olga! Hon tog oss till parken på förmiddagen. Barnen sprang i fontäner och blev dyngsura och jag hade inga extrakläder med. Men de torkade ganska snabbt i värmen. Sen stekte hon pankakor till mellis och fixade middagen till oss. Innan hon gick städade hon av i köket så att vi skulle få rent och fint inför helgen. Alla borde ha en Olga!

Nyanlända

Trötta, nyanlända familjen Kaaman vaknar i sitt hus i Tbilisi. Kom fram vid 3 tiden i natt efter att ha väntat i Kiev i 9 timmar. Ska starta en hata Aerosvit-sida på facebook tror jag. Frågan är om de övriga passagerarna som åkte sträckan Kiev – Tbilisi den 1 september är på facebook? De var i alla fall minst lika arga som jag! Dålig start på vårt äventyr. Det som gjorde att resan trots allt var helt OK var att barnen var helt fantastiska, både på flygplatsen och när vi kom fram till huset mitt i natten. Inget gnäll eller tjat, bara glada miner. Och de utforskade huset nogrannt innan de somnade sött, skavfötters.

Det är varmt här... Hade ju sett prognosen på 30 grader och sol, men hade liksom glömt bort hur varmt det faktiskt är. Framförallt i en stad utan hav.

Tänk vad man kan glädjas över småsaker ibland. Vår säng är samma Ikea-säng som vi har hemma och jätteskön! Vi hittade kefir i affären och får fortsätta äta fil och flingor till frukost!