Narikala

Idag har vi varit uppe på fästningen i gamla stan, Narikala. Vi började vår promenad vid de gamla sulfabaden, Abanotubani, och gick in för att se hur det såg ut. Blir nog ett familjebesök i ett privat "badrum" vid tillfälle även om sulfadoften är ganska påträngande. Vilma fick en raket i baken och satte av uppför trapporna mot fortet och väl uppe var vi varma och jackorna åkte av. Solen sken på oss när vi stod och njöt av utsikten och sedan mumsade i oss medhavda mandariner. Promenerade sedan ner i gamla stan och åt en georgisk lunch med khatchapuri (typ ostpizza), khinkali (köttdumplings), kebab (avlång köttbulle i bröd), sallad och pommes (kanske inte så georgiskt). En härlig utflykt som gjorde alla lite eftermiddagströtta. Nu har vi just fått upp julstjärnor och adventsstakar inför morgondagens 1:a advent. Känns något avlägset när solen skiner som den gjort idag.

Igår var Vilma och jag på dockmuseum. En massa gamla dockor från hela världen samlade i ett rum. En docka spelade piano, en blåste såpbubblor, en kunde gå om guiden ledde henne i handen. Spännande tyckte Vilma.

Mandariner

Mandarinerna här är supergoda. De är söta, syrliga och kärnfria. Sådär goda som de bara är några veckor hemma i Sverige, innan de torra, tråkiga mandarinerna fulla med kärnor kommer. Vi äter nog flera kilo per vecka! De odlas i de västra delarna av Georgien, vid Svarta havet. Kanska ska börja ny affärsverksamhet när jag kommer hem - import av georgiska mandariner till Sverige...

Förkylda

Nu har vi åkt på en förkylning allihopa. Vilma var först ut i början av förra veckan. Hon snörvlar och kraxar fortfarande, men har varit pigg hela tiden. Einar hade feber i början av denna vecka och är täpt i näsan. För mig sa det pang natten till igår och idag har jag legat till sängs med lätt feber. Peeter har gått och dragit på sin förkylning ett bra tag nu, men däckar nog nu när det är helg...

Lite mysigt har det i alla fall varit att bara vara hemma, kura under täcket och sträckläsa. Jag läste ut min bok idag. Igår när Olga tog ut Einar för att sova, la sig Vilma bredvid mig i sängen med en hög böcker och så låg vi där bredvid varandra och läste.

Dyrt

Det är inte så billigt som man skulle kunna tro här i Georgien. Jag blev faktiskt förvånad när vi kom hit. I en artikel i ”The Financial” för någon vecka sedan sades det till och med att Georgien kan anses vara en av de dyraste städerna att bo i, om man tar hänsyn till folks inkomst. Många gånger är det vi köper lika dyrt eller till och med dyrare än hemma. Importerade livsmedel (vilket det mesta tyvärr är), kläder, leksaker och dylikt är dyrt. Enligt artikeln är Tbilisi bland de dyraste städerna i världen att hyra bil i. Internet, ett hotellrum och att hyra en lägenhet är också dyrt. Service och tjänster däremot är ofta jättebilligt.

Jag har inte jättebra koll på de exakta priserna på olika varor och tjänster, men här kommer i alla fall några exempel:

En liter mjölk – ca 10 kr

5 bananer – ca 20 kr

1 kg äpplen - 10-15 kr

1 kg köttfärs – ca 40 kr

Taxi inom stan – 16-20 kr

Machrutka (minibuss) – 2 kr

Ett karusellåk i parken – 2 kr

En varmrätt på trevlig och bra restaurang – 75 - 100 kr

En flaska OK georgiskt vin – 50 kr och uppåt

60 min massage på OK georgiskt ställe – ca 200 kr

60 min massage på SPA på internationellt lyxhotell – ca 500 kr

En månads internet  - ca 200 kr

Novembersol

Här har det varit strålande sol sedan den 1 november. Vädret är som en härlig svensk september - kalla mornar, klar luft och värmande sol. Mitt på dagen närmar sig temperaturen 20-strecket, i alla fall i solen. Underbart! Har kollat in prognosen för helgen och den kommande veckan och den säger fortsatt fint väder. Längtar inte hem till det svenska novembermörkret.

Idag har jag fått veta att en av mina bästa vänner har fått en liten son. Är så glad för hennes skull. Gör november månad ännu ljusare!

Tidsmaskin

Peeter och jag önskar oss en tidsmaskin. Inte för att åka framåt eller bakåt i tiden, även om det också skulle vara intressant. Nej, vi vill frysa tiden. Vilma och Einar är så underbart söta och härliga just nu. Einar är en underbar blandning av liten bebis med sina tjocka, mjuka kinder och sitt kramande och gosande (framförallt i sängen på mornarna) och en lite professor som pratar, filosoferar, lär sig bokstäverna och färgerna och så klart pusslar (även om hans pussel får vila lite oftare än tidigare). Det märks att Vilma börjar bli en stor tjej. Hon har kommit igång ordentligt med engelskan och pratar på för fullt med Olga, ibland pratar hon till och med engelska med oss. Hon bokstaverar och stavar ord och häromdagen räknade hon till 100 helt själv. När hon hänger sig runt min hals samtidigt som jag försöker avsluta middagen och jag ber henne sluta så säger hon: "men du är så fin mamma, jag vill vara med dig". Vi njuter till fullo av våra barn. Kan de inte alltid få vara 2,5 och 4 år?

Kazbegi

Så kom vi äntligen iväg till Kazbegi. Efter sovmorgon, lång frukost och packning rullade två bilar från Gogebashvili mot Kazbegi lördag förmiddag. Vägen upp var fantastiskt vacker och solen strålade på oss. Till och med så mycket att lilla Vera fick lite färg i ansiktet under lunchstoppet. Vägen var bra största delen av resan och vi hade den nästan för oss själva även om vi ibland fick dela den med kor, får och getter.

Den lilla byn Kazbegi, eller Stepantsminda som den egentligen heter, var både genuin och lite deprimerande. Kor som gick fritt på gatorna och många gamla hus som nästan såg övergivna ut. Ganska kallt var det också, då samhället låg i skuggan av det höga bergen. Även hotellrummet var kallt och bastun var trasig (Peeter mycket besviken...) Vi som hade valt att bo på hotell istället för homestay för att få lite värme och lyx. Det visade sig att vårt ena element inte fungerade och ett litet element räckte inte till för att värma rummet. Ville inte sova i kallt rum igen så det slutade med att vi bytte ett rum med utsikt till ett med värme. Men middagen var god, sängarna var sköna och rummen var rena.

Efter frukust på söndagen packade vi in oss i bilarna för att köra upp till kyrkan uppe på berget - Tsminda Sameba. Vägen var mycket dålig på sina ställen och vi var glada för att vi hade 4-hjulsdrivna bilar. Nästa gång tar jag med mig någon som vill rida upp med mig, det gick att hyra hästar nere i byn! Uppe vid kyrkan var det otroligt vackert! Tsminda Sameba ligger på 2.200 meters höjd och det kändes när man sprang eller busade med barnen. Berget bakom, Mount Kazbek, är det tredje högsta i Georgien på 5.033 m. Vilma som hade längtat efter snö fick äntligen leka lite i den lilla snö som fanns och jag gick loss med kameran.

Vägen hem var minst lika vacker som uppresan. Vi stannade för medhavd lunch vid en gammal sovjetisk utsiktsplats klädd i mosaik. Gjorde sedan även ett stopp vid en kyrka i Ananuri. Tog en massa kort, men som det brukar vara med spektakulära vyer gör de sig aldrig lika bra på foto som i verkligheten. Ett urval hittar ni i alla fall här.

Tsminda Sameba med Mt Kazbek i bakgrunden

Besökare

Nu har vi våra första besökare här, Gunnar, Ulrika och Vera 4 månader bor hos oss en vecka. De landade i måndags kväll. Jag trodde att de skulle komma mycket senare och var på väg till min yoga när de ringde på dörren. Missade tydligen en show utan dess like... Vilma som vanligtvis är ganska avvaktande mot personer som hon inte känner gick igång och visade huset och alla sina saker och var inte blyg alls. Lilla Vera var ju självklart väldigt populär och Ulrika har blivit Vilmas stora idol. Intressant att smyglyssna när hon berättar saker för Ulrika. Får ibland höra mina egna ord återberättas och hon berättar mer om vad hon gjort på dagis för Ulrika än vad hon någonsin gjort för mig eller Peeter.

Jag har fått tillfälle att vara lite mer turist än annars. Ulrika, Vera och jag har strosat runt på stan och bla ätit lunch på ett inrökt, mörkt ölhak där det annars mest var georgiska män. Vera är bara nöjd hela tiden och en fröjd att ha i huset. Fler bebisar och även vuxna besökare är välkomna!

Till helgen bär det av till Kazbegi - prognosen säger sol och klart väder. Ska bli riktigt spännande! Har bokat hotell den här gången så det blir förhoppningsvis ett rum med värme. För här har hösten och kylan slagit till. Men solen värmer och jag tror att vi alla fick lite färg i ansiktet idag när vi var i parken.

Restaurangbesök

Uplistsikhe

Igår gjorde vi en kall men härlig dagsutflykt till grottstaden Uplistsikhe. Efter en liten felkörning ut från Tbilisi, missad avfart från motorvägen mot Gori, stopp för att plocka fram äpplen och kex till hungran i baksätet och lite snurrande i Gori så kom vi äntligen fram. 5 grader varmt (kallt!), regn i luften och halv storm gjorde picknicken som vi packade upp i bakluckan på bilen mindre angenäm. Slutade med att vi stängde bakluckan så att barnen fick vindskydd. Lika bra att strunta i maten och ge sig upp på berget. Det visade sig vara det perfekta utflyktsmålet för en 4-åring. Vilma sprang, klättrade och gömde sig i grottorna, hela tiden med ett stort leende på läpparna. Även Einar kom igång efter en lite trög start. Efter ett tag visade sig solen och det blev riktigt skönt, i alla fall i lä. Vi tog många härliga foton och några av dem hittar ni här.



Familjeporträtt