tisdag 21 december 2010

God Jul



God Jul och Gott Nytt År
önskar
Einar   Vilma   Peeter   Kerstin

Vi har som tradition att skicka julkort varje år. Jag gillar egentligen inte elektroniska julkort. Jag föredrar julkort på riktigt fotopapper, gärna handskrivet, i ett kuvert med julfrimärke på. Tyvärr har vi inte fått till det i år så ni får låta er nöja med denna bild på min blogg. Förhoppningsvis ses vi i Sverige i jul!

måndag 20 december 2010

Redo för Sverige

Idag har jag varit ute och hikat igen. Vädret var fantastiskt och sällskapet trevligt. Vi gick högt, högt över staden och hade milsvid utsikt, ända bort till Kazbegi.
Annars är fokus just nu på hemresan. Om två dagar vid den här tiden så är vi hemma i kalla Stockholm. Prognosen säger -17 för onsdagen. Vi håller tummarna för att det inte är snöoväder så att flygplanet inte kan landa. För nu ser vi verkligen fram emot att komma hem och fira en vit jul i Sverige. Innan vi åker ska vi bara hitta färg till väggarna (ska få vardagsrummet och lekrummet ommålat under tiden vi är borta), fira lilla julafton här i Tbilisi imorgon kväll och packa så klart. Blir nog en resväska full med bara vinterkläder... 
Amanda och Olga


lördag 18 december 2010

Fullt upp

Den här veckan har jag varit ute och "hikat" (eller promenerat som Peeter skulle ha sagt) på kullarna ovanför vårt hus två förmiddagar. Härligt att komma ut i naturen och ha något annat än asfalt under sulorna, även om stadens larm var närvarande hela tiden. Första gången gick jag hela vägen upp till TV-tornet och det tog inte mer än en knapp halvtimme. Nästa vecka får jag förhoppningsvis sällskap av två andra arbetsbefriade damer.

Vi har hunnit med en hel del den här veckan, både fortsatt i julens tecken men även andra aktiviteter.  I tisdags var vi och lussade på ambassaden. Vilma var lucia och Einar var tomte. Själva luciaframförandet blev ganska kort, men vi bjöd även på lussebullar, pepparkakor och hemgjord glögg. Uppskattat!
På kvällen var vi och såg en pantomimteater som vår städerska Naira bjöd in oss till. Hon har själv varit pantomimartist och var väldigt glad över att få ta emot oss på sin teater. Det var riktigt bra faktiskt, men det bästa var nog att titta på Einar som satt helt stilla i full koncentration under hela föreställningen.

I torsdags var Vilma och red på en liten shettlandsponny. Hon fick rida så länge att hon till slut tröttnade och hade till och med lite ont i låren dagen efter... Igår var det julfest på dagis. Barnen var återigen lucia respektive tomte, men den här gången med färglada ansiksmålningar (vilket gjorde att Vilma mer såg ut som ett spöke). Einar var helt med den här gången (till skillnad från Halloweenfesten). Helt underbart att se honom dansa på juldiscot som följde på sångframträdandet. Tyvärr hade jag glömt sätta tillbaka kamerabatteriet efter laddning så det blev inga kort...
Den fullspeckade arbetsveckan avslutades med en middag här hemma tillsammans med Peeters svenska kollegor för att fira att Peeter får behålla jobbet och vi får stanna här!

söndag 12 december 2010

Julstämning

Den här helgen har helt och hållet ägnats åt julförberedelser. Igår var vi och köpte julgran på förmiddagen. Där de sålde julgranarna hade de en "christmas show", dvs. försäljning av julpynt. Riktigt mysigt och för en gångs skull blev vi positivt överaskade av en affär här. Efter lunch var vi och dekorerade ett jättestort pepparkakshus på Radisson hotel. Skoj och smaskigt för barnen, hälften av allt godis hamnade i munnen och inte på pepparkakshuset. När vi kom hem klädde vi julgranen och efter att ha flyttat runt lite på julpyntet (som liksom hamnade allt på ett ställe) blev den riktigt fin. Idag har vi bakat lussebullar och pepparkakor, dansat runt granen (på Vilmas initiativ) och självklart tänt det 3:e ljuset i adventsljusstaken. Helgen avslutades med en promenad ner till Rustaveli och Freedom Square för att titta på julbelysningen. Nu är vi redo för jul!

onsdag 8 december 2010

Ingen sitter säkert

Just nu pågår neddragningar på Sida. Bakgrunden är att Sida inte kunna hålla sin budget och måste spara stort. 20% av alla anställda ska bort. Mer finns att läsa och lyssna på i ett inslag i radioprogramet Konflikt från november. Inom kort kommer medarbetarna få besked om de får ha kvar sina jobb eller inte. God jul! Peeter och jag har hela tiden sagt att vi inte ska oroa oss eller tänka på det. Med sina snart 8 år på Sida borde Peeter inte ligga i riskzonen. Men häromdagen fick han ett mail från sin avdelningschef där hon frågade om han BBE-tid (Sidas form av trainee-anställning som Peeter hade i Makedonien) var tillgodräknad i hans anställningstid. Hmm... varför kom den frågan upp? Vår slutledningsförmåga sa oss att han riskerar att hamna under strecket i turordningslistan. Ska det sluta med att vi måste lämna vårt äventyr i förtid och komma hem och vara arbetslösa båda två?

Tycker ju att LAS i grund och botten är ganska bra, även om jag också anser att det behövs mer flexibilitet. Inom staten tillämpas LAS lite annorlunda än i privata företag, all anställningstid inom staten räknas nämligen in när turordningslistorna tas fram. Det innebär att någon som jobbat 3 år på Sida och 6 år som brevbärare i sin ungdom hamnar högre upp i turordningen än Peeter. Ska det vara så? Eftersom man alltid står sig själv närmast tycker jag ju dessutom att vi som blivit utsända ska få stanna kontraktet ut. Jag har sagt upp mitt jobb, vårt hus är uthyrt, barnens dagisplatser har gått till andra barn och vi har mentalt ställt in oss själva och barnen på att bo här ett tag. Eftersom jag vet att Peeter gör ett bra jobb och är omtyckt av både chefer, kollegor och samarbetspartners så skulle jag i det här läget föredra en hederlig dokusåpa-utröstning framför LAS.

söndag 5 december 2010

David Gareja

Igår gjorde vi en dagsutflykt till David Gareja. David Gareja är ett klosterområde i halvöknen i sydöstra Georgien, vid gränsen till Azerbaijan. Vi besökte det mest kända klostret, Lavra. Tyvärr var det ganska dimmigt och ruggigt och Einar var lite krasslig, så vi stannade inte så länge. För att göra utflykten lite mer spännande föreslog jag att vi skulle ta en annan väg hem än den vi tog dit, trots att vi hade hört att det kunde vara svårt att hitta. Hur svårt kan det va? Efter många osäkra vägval, ett antal förfrågningar längs med vägen, då vi i stort sett bara fick svaret "pirdapir" (rakt fram), och bara en riktig felkörning kom vi i alla fall hem.

Fler bilder från David Gareja

Med på färden var vår gäst från Götet - Henrik. Han kom hit natten till i torsdags och dagen ägnades framförallt till att sova. Vilma väntade och väntade på att vår gäst skulle vakna... På fredagen fick han upptäcka Tbilisi tillsammans Vilets vinresors eminenta guide. Dagen avslutades sedan med grillning på baksidan, shashlik (grillspett) och kabab.

onsdag 1 december 2010

Följa John

Igår var jag och tittade på ett stall uppe vid en sjö utanför Tbilisi, Lissi Lake. Det var rent och fint, såg inte så många av hästarna, men enligt Laurie som har sin egen häst där är ridskolehästarna bra. Naturen och omgivningarna är fantastiskt vackra. Tyvärr låter de inte ridskoleelver rida ut, utan bara i ridhuset eller i manegen. Trist! Funderar ändå på att testa att bli ridskoleelev igen... Ska i alla fall ta med Vilma upp dit vid tillfälle så att hon får rida på den lilla, sura ponnyn som de hade.

Tog egen bil för att inte behöva vänta på Leslie medan hon red. Eftersom jag själv inte hittade dit var jag tvungen att följa hennes bil genom stan. Trafiken här är inte helt lätt i vanliga fall och att försöka följa någon var en riktig utmaning. De kör verkligen som galningar! Inte bara aggressivt, utan riktigt dåligt. Det verkar inte finnas några trafikregler, i alla fall inte några som någon följer. Blinkers används ytterst sällan. Tutan däremot används flitigt. Parkerar gör man lite var som helst, gärna mitt i gatan. Störst går först, värst är Mercor och Prados. De gör ofta en egen fil på mötande trafiks utrymme när det blir kö vid ett rödljus. Om det finns flera filer så är det ingen som håller sig till dem, alla gillar att ligga i mitten mellan två filer, gärna i vänster fil när de ska svänga höger och vice versa. För att inte tala om taxibilarna, som antingen kör jättesakta för att hitta kunder eller totalt galet när de har någon i bilen. Jag börjar vänja mig och anpassa mig. Risken är väl att jag anpassar mig för bra och blir av med körkortet när vi kommer hem...

Förra veckan träffade Peeter vice talmanen och hamnade på parlamentets hemsida.