the Help

Har läst ut min första bok sedan Ingrid föddes, the Help av Kathryn Stockett (heter Niceville på svenska). Det är så otroligt härligt att lägga sig tillrätta och läsa en bra bok. Vet inte varför det tog så lång tid att komma igång igen. Jag antar att det beror på att ögonen slagit igen så fort jag lagt mig ner för at vila. En del kan ju läsa när de ammar, men Ingrid är en speed-ätare och är klar på 5 minuter så där finns ingen tid att hämta. Men nu har jag i alla fall kommit igång och kommer inte att sluta. Läsandet påminde mig om mina pendlarresor från Stuvsta till Barkarby, då jag ibland nästan önskade att jobbet skulle legat i Bålsta. Var helt enkelt inte redo att lägga ifrån mig boken när jag var framme. Saknar inte pendligen, men jag fick i alla fall läsa!

Det var lite extra intressant att läsa denna bok då den handlar om svarta hembiträden i den amerikanska 60-tals södern. Långt ifrån relationen mellan mig och Olga, men sätter ändå igång tankarna på vad det innebär att vara arbetsgivare till en hemhjälp, eller "household manager" som det står i Olgas kontrakt.

sjukstuga

I onsdags blev Vilma sjuk. Hon var pigg och glad på morgonen för vi skulle fira min födelsedag. Men när hon skulle klä på sig försvann all kraft. Peeter och jag var båda helt oförstående och ganska tuffa mot henne för att hon skulle komma i ordning och hinna med bussen till skolan. För att få henne på bättre humör lovade jag att jag skulle hämta henne från skolan på eftermiddagen. När jag kom dit var Vilma blek och hängig med glansiga ögon. Jag fick såå dåligt samvete för att jag inte lyssnat på henne på morgonen. Under kvällen kändes hon ändå ganska pigg, men fick hög feber under natten. I fredags fick även Einar feber och han toppade med 40,4 i temp! Så högt har jag nog aldrig mätt upp förut. På lördagen var båda bättre igen, men lördag kväll började Vilma hosta och igår hade hon över 39 graders feber igen. Och på kvällen ringde Olga och sa att hon också blivit sjuk med hög feber. Stackarn! Andra gången på kort tid som vi smittat henne så hon blivit ordentligt sjuk. Idag har vi haft doktorn på hembesök eftersom Vilma hostar förskräkligt och fortfarande har en feber över 39. Doktorn undersökte Vilma och hon hade iaf ingen märkbar bakterieinfektion. Om febern inte lagt sig imorgon får hon ändå börja äta penicillin. Både jag och Peeter kämpar emot infektionen, men det är nog bara en tidsfråga innan den bryter ut. Med en Ingrid som språngar och inte sover så rofyllt på nätterna och två sjuka barn blir det inte så mycket sömn. Håller i alla fall tummarna för att lilla Ingrid ska klara sig...

köp inte fel!

Häromdagen när jag skulle handla mat för veckan ville jag prova den nyöppnade Goodwill-affären i Saburtalo, inte långt från Einars dagis. Stort, nytt och fräsch men mycket som inte kommit i ordning än verkade det som. Det började med att jag ville köpa skinka, men hon kunde inte skiva den till mig. Anledningen förstod jag inte riktigt, men jag tolkade det som att hon inte kunde hantera maskinen. Sedan ville jag köpa köttfärs, men det gick inte heller för vågen hade ingen ström. Var på väg att lämna för att åka till min vanliga Goodwill, men hade redan plockat på mig en del och här vet man aldrig om man hittar det man söker. Så jag bestämde mig för att handla klart här men åka vidare dit och komplettera med charkvaror. När jag kom till bilen och packade in varorna insåg jag att jag köpt fel storlek på blöjorna. I min enfald trodde jag att det skulle gå på ett kick att gå in och byta till rätt storlek. Tyvärr fanns inte rätt blöjstorlek i den förpackningsstorlek som jag hade köpt och då uppstod problemen. Att få pengar tillbaka är inte att tänka på här, så det slutade med att jag fick köpa två små paket i rätt storlek. Lite dyrare, men inte hela världen. Det var bara att den administrativa processen för detta byte tog ca 40 minuter, 6-7 personer involverades, minst 15 telefonsamtal ringdes och 4 underskrifter krävdes...

vardag

Nu är vi tillbaka i vardag och rutiner igen efter ett låångt jullov. Vilma slutade skolan redan den 16 december och Einars dagis öppnade inte förrän igår den 16 januari. Peeter började i och för sig jobba igen redan den 29 december och Vilma började skolan förra veckan. Men för oss andra är det nu lite mer som vanligt igen. Ingrid och jag har ju inte så mycket rutiner i vanliga fall heller, men i och med att farmor nu åkt hem och Einar börjat dagis så kommer det nog kännas som vardag.

För mig kan en vanlíg dag en vanlig vecka se ut ungefär så här:
7.45 väcks jag av Vilma och Peeter, hoppar i mysbyxorna, äter frukost och ser till att barnen får i sig frukost och kommer i ordning
8.30 skickar jag iväg Vilma till skolbussen
9.00 tar Olga Einar till dagis
9.30 somnar Ingrid, sedan har jag ungefär 3 timmar för mig själv då antingen storhandlar, coachar, yogar, tar en promenad, uträttar något ärende, bloggar, läser mail eller fixar med ngt annat.
12.30 vaknar Ingrid och jag har ungefär 2 timmar tillsammans med henne tills hon vill sova igen
15.30 åker jag för att hämta Einar
16.10 kommer Vilma hem
Därefter umgås jag oftast med barnen fram tills Olga går hem kl. 17.15. En halvtimme senare brukar Peeter var hemma och vår kväll tillsammans med familjen börjar.

Så har en dag gått utan att det egentligen hänt särskilt mycket... Men jag trivs ganska bra med det! Och imorgon är det inte en vanlig dag...

Bilder från farmors besök

Stalin-museet

I torsdags besökte Peeter, Malle, Ingrid och jag Stalin-museet i Gori, ca 1 timmes körning från Tbilisi. Museet är uppbyggt kring Stalins födelsebostad. Den lilla bostaden, som han bodde i under sina första 4 år i livet, är innbyggd för att skyddas och bevaras för eftervärlden. Bakom bostaden har man byggt ett stort och pampigt hus. Där kunde vi se fotografier och saker från Stalins ungdom tills hans död. På området finns också Stalins privata tågvagn som vi fick gå in i. Det var ett mycket intressant men kallt besök. Det är otroligt hur kallt det blir i ett ouppvärmt hus. Guiden berättade i högt tempo om Stalins liv. Vi lärde oss bla att hans ena arm var längre än den andra och att han suttit i fängelse under många år av sin ungdom pga revolutionär verksamhet. Nytt för mig var också att Lenin inte ville att Stalin skulle efterträda honom, då han ansåg att Stalin var för grym. Det som var mest intressant med museet var nog ändå den positiva syn guiden förmedlade av Stalin. Under den ca 1 timmes långa guidningen ägnades ca 5 minuter åt alla de människor som fick sätta livet till under Stalins regim ("among them a lot of thieves, murderers and spies"). Detta rum har lagts till i efterhand och trots att guiden var ung fick vi känslan av att hon inte riktigt ville prata om det. I staden Gori är man helt enkelt stolt över sin landsfader!

Stalins födelsehus med museet i bakgrunden.

Stalins dödsmask i brons

farmor

Mamadaviti

Nu är farmor Malle här hos oss. En tredje julklappsutdelning blev det med nästan lika många klappar som på julafton - och hon undrade varför väskan var så tung?
Hittills har vi promenerat en del i näromgivningarna tillsammans. Vi har varit i Vera-parken med barnen och gått upp till kyrkan "Mamadaviti" med sin härliga kyrkogård Mtatsminda Pantheon. Vi har också strosat på Rustaveli - från Freedom Square och hem, storhandlat på Goodwill och besökt gamla stan där vi intog middag på restaurang Puri Sakhli (brödhuset). Kallt och rått har det varit!
Idag behövde vi en vilodag, farmor och barnen har läst mycket och jag fick en stunds yoga på förmiddagen och en shoppingtur på eftermiddagen (kom som vanligt hem tomhänt). Vilma och Einar fick på sig ullunderställen för första gången för säsongen och Einar tyckte det var så mysigt så han behöll både ullunderställ och fleecebyxor på hela eftermiddagen och kvällen.
Imorgon firas den georgiska ortodoxa julen och vi är bjudna på middag hem till Olga.

Rustaveli