söndag 30 september 2012

sensommarvärme

Vi njuter av sensommarvärmen i Tbilisi. Har haft runt 25 grader i stort sett under hela September. I helgen har vi också nyttjat vår underbara takterrass som vi använder alltför sällan. Barnen har badat i poolen, vi har fikat supersmarriga chokladmuffins, yogat och bara hängt tillsammans. Härligt!

Idag blev det ändå en lite mer höstig aktivitet på eftermiddagen då vi gick på bio och såg "Brave". Det är inte så ofta filmerna visas odubbade så det gäller att passa på när tillfälle ges. Det visade sig att den var i 3D, så det blev en ny erfarenhet för mig. För Einar var det första gången någonsin på bio. Han satt som förstenad under hela filmen. Ingrid fick också en ny erfarenhet då Olgas dotter Elena var barnvakt till henne för första gången.

bilder från takterrassen

lördag 22 september 2012

springa

För en dryg månad sedan tog Ingrid sina första stapplande steg. Den traditionsenliga vadslagningen inom familjen Jansson handlar om vilket datum barnet tar 10 steg och det har hittills varit definitionen på att man kan gå. Ingrid tog 12 steg den 21 augusti, men hon fastnade under en lång period i 10-15 steg och vågade inte riktigt släppa taget och gå på egen hand. Nu har det släppt! Från att bara velat gå på kvällarna började hon även gå dagtid, sedan åkte armarna ner och nu går hon runt i huset på egen hand och plockar och flyttar på saker. Helst av allt vill hon springa! Får hon tag på gåvagnen eller hittar en hand så springer hon fram. Gåvagnen används annars som någon slags dressin som Ingrid står i och blir körd av någon i familjen. Om hon hade klarat att göra som storasyster så hade hon även använt den som sparkcykel.

Även mamman vill springa. Har skjutit på löppremiären länge nog nu. Det har funnits många anledningar till att inte börja: Ingrid är för liten, jag vill sluta amma innan jag börjar, det är för kallt ute, det är för varmt ute, det finns inget bra löpspår. Nu tror jag helt enkelt att jag bara måste knyta på mig joggingskorna och ge mig ut och springa.

söndag 16 september 2012

ny skola

Nu har Vilma gått första veckan i sin nya skola - British Georgian Academy. Vilma trivs jättebra och är som alltid glad och positiv. Bara lunchen som hon klagat på hittills - soppa varje dag säger hon att de får. Mamman däremot har haft det jobbigt. Vi har haft strul med skolbussen och med att få skoluniformen klar. Saker som egentligen inte har så mycket med själva skolan att göra, men som har tärt på mitt tålamod. Droppen var när jag fick besked om att Vilma skulle hämtas kl. 8.05 när skolan börjar kl. 9. Då brast det...
Det har gnagt i mig ända sedan vi tog beslutet om att byta skola - är det här verkligen rätt beslut? Vad är egentligen viktigast, en bra skola eller trygghet och stabilitet? Jag har kommit fram till att det är det senare. Så slutsatsen är att det nog var fel beslut, i alla fall som det känns just nu. Konstigt nog var det ganska skönt att komma fram till det. Ångesten kring frågan släppte liksom. Och som sagt - Vilma är glad. Det är ju trots allt det viktigaste!

torsdag 13 september 2012

trött

Klockan är snart halv elva och jag är trött. Kom just hem från en utomhuskonsert med Goran Bregovic. Jag var där ensam, var nog första gången i mitt liv som jag gått på konsert ensam. Det kändes oerhört bra att vara där - Goran Bregovic gör mig glad! Känslan av att känna mig så trygg i Tbilisi att jag faktiskt vågar ta mig ner och möta folkvimlet på stan på egen hand kändes också bra. Fick av någon anledning en väldigt positiv känsla av Georgien och georgierna när jag stod där och studerade folk och insöp atmosfären och det kändes så klart också bra.

Så även om jag nu är trött så är jag väldigt glad att jag kom iväg. Var fram tills en kvart innan jag gick hemifrån osäker på om det skulle bli något...

Denna torsdag började som vanligt tidigt med att Ingrid vaknar och inte kan somna om. Vilma iväg med ny skolbuss till skolan och sedan Einar som fick åka med en kompis till dagis. Kl. 9.00 dagens första klient och 10.30 ytterligare en. Sedan pelmenilunch med Ingrid. Vår lilla georgiska tjej stoppade i sig fyra pelmeni. Nästa coachklient inplanerad till kl 13, men han dök inte upp. Det var vårt första möte och min första riktigt georgiska klient. Hmm... En liten slarver? Istället blev det ärende till banken och apoteket. Sedan ombyte till yoga för höstens första barnyogaklass. Hämta Vilma på skolan, svänga förbi skräddaren för att hämta byxor och klänning till skoluniformen. 4:e besöket och de hade slarvat bort Vilmas kläder så det var bara att börja om processen med att sy upp och sy in. Bråttom till yogan så vi hann inte prova och få med oss kläderna. Blir ett 5:e och troligen ett 6:e och kanske 7:e besök också. Grrr! På väg till yogan blir vi nästan påbackade av en bil. Dåligt humör som jag är på dunkar jag min vattenflaska i bilen för att han ska stanna och inte köra på oss. Sedan yoga-klass med 3 hyperaktiva 5-åringar som förstör så mycket för alla andra så att jag till slut måste kasta ut dem från yogasalen en stund. Och vattenflaskan hade så klart gått sönder och läcker vatten över golvet. Puh... Hämta Einar hos kompis. Hem och äta middag. Einar trött och hungrig och totalt förstörd över att raggmunken inte var skuren innan lingonsylten lades på (eller var det tvärtom???). Först på 3:e raggmunken hamnade lingonsylt och snitt OK så att han kunde äta. Men var fortfarande helt förstörd och ville inte "vara barnvakt" som han uttryckte det (pappan är bortrest). Med lite mat i magen och muta om att få vara hemma imorgon fick jag till slut tillåtelse att lämna hemmet. Yes!

fredag 7 september 2012

utan vatten

Utan vatten blir vardagen mer komplicerad. Det händer då och då att vattnet tar slut i våra kranar. Just nu har vi inget vatten och så har det varit sedan 5-tiden i eftermiddags. Det är vid såna tillfällen som man inser hur mycket vatten man använder varje dag. Tvätta händerna, skölja av disken, byta bajsblöja, bada Ingrid, ta en dusch, skölja tandborsten, bara för att nämna några tillfällen då vatten är oumbärligt. Vissa saker får man använda våtservetter till, andra dricksvatten och en del får man helt enkelt hoppa över helt och hållet. Nu håller vi tummarna för att vattnet är tillbaka imorgon.

tisdag 4 september 2012

reflektioner

Nu är vi tillbaka i Tbilisi sedan en vecka och jag har reflekterat över en del saker.

Det är otroligt skönt att vara hemma! Att få bo i sitt eget hem efter att ha varit inneboende under två månader är rena njutningen (och säkert väldigt skönt för de som fått stå ut med oss också).

Barnen blir mer mammiga ju mer tid de får med mig. Idag öppnade Einars dagis och även Vilma fick gå dit då hennes skola inte börjar förrän nästa måndag. Det är väldigt skönt med vardag!

Trafiken är helt galen här! Det visste jag ju sedan tidigare, men blev påminnd om det igen. Den är totalt oförutsägbar och ingen visar hänsyn. Det är tur att man är anpassningsbar och kan köra som en riktig Georgier.

Hundbajs på trottoaren är äckligt! Hur mycket bajsar Tbilisis hundar egentligen?

Vardagslyxproblemet med att komma på måltider för veckan är upphöjt till två här eftersom det är så mycket som inte finns. Och när man väl kommit på vad man ska äta så finns inte de ingredienser som man tänkt köpa...

Varför har vi inte provat mer under de två år vi varit här? Idag stekte jag sulguniost-stavar efter tips från Peeters nyanlända kollega Eva som bott i Tbilisi i 3 veckor. Smakade nästan som halloumi. Gott!