God Jul

Vi firar vår tredje jul i Tbilisi. I år utan besökare från Sverige. Istället har vi bjudit över Olga och hennes familj att fira julafton med oss. Julstämningen har infunnit sig. Det började med luciaträningar redan i slutet av november. Vi har bakat pepparkakor, lussebullar, kokat knäck och kola, gravat lax och gjort sill. Barnen har haft julföreställningar i skolan. Einar spelade får i "Born in a barn" och Vilma representerade Kina i "Children of the World". Ingrid hade också en julavslutning på dagis, men ville inte vara med och sjunga. Ganska kallt har vi det fortfarande, även om det nu är vackra, soliga dagar som gör att temperaturen stiger ganska mycket under dagen.

Julgransjakten i år var spännande som vanligt här. Vi var ute för att köpa en gran redan tredje advent och
hittade en jättefin, lagom stor gran nere vid Dry Bridge. Försäljaren ville ha 300 lari för den (ca 1200 SEK) och den var med rötter i jord så vi bestämde oss för att ha lite is i magen och leta vidare. Men utan julgran vill man ju inte vara och eftersom det inte säljs så mycket julgranar här så var det svårt. Bad Olga ringa runt för att hitta en gran och det visade sig att Dry Bridge var bästa alternativet. För Olga skulle granen bara kosta 200 lari, så jag och Olga åkte tillbaka efter att ha fått löfte från grannen om att få låna en såg för att såga av roten. Den fina granen var så klart såld och de hade bara små granar kvar förutom en som var ganska tjock och ful. Frågan var nu om vi skulle ta den knubbiga granen eller köpa grisen i säcken av julgransförsäljaren som kör hem granar (som vi gjorde förra året). Vi ringde honom och han försäkrade att han hade stora och fina granar, så bestämde oss för honom. Senare på kvällen kom granen hem - den var över 3,5 meter hög och gick inte att resa i vårt vardagsrum med ganska bra takhöjd. Så det blev att låna sågen i alla fall. Vi fick till det till slut, men varje gång jag går förbi granen känns det som att den blivit något lite större och grenarna något lite längre.

Igår var jag och Peeter i Tbilisi Mall för att köpa julklappar och handla julmat. Fantastiskt skönt att kunna gå ut och shoppa i lugn och ro den 23 december. Allt gick ganska bra, förutom att jag glömt mitt diplomatleg i kopiatorn hemma och Peeters visakort var spärrat. När vi satte oss i bilen för att åka hem ville bilen inte starta. Det var bara att packa ur en fullastad bil och packa in oss i en taxi. Sedan fick Peeter ägna resten av dagen till att bogsera bilen till bilverkstaden.

Men nu har tomten varit här under natten, barnen är uppspelta och vi hoppas på en sista härlig jul tillsammans här i Tbilisi.

God Jul på er alla!

partaj, kalas och festligheter

December har varit fullspäckad av olika slags trevliga tillställningar. Det började med St. Andrews Party hos Dough och Katie den 30 Nov. Där var det som vanligt fullt ös och vi lämnade inte festen förrän vid tvåtiden. Sån tur är har vi gångavstånd hem. Helgen efter var det Fleur och Anthony som hade avskedscocktails. Där blev vi bjudna på många smaskiga drinkar och fick ta farväl av goda vänner. Sedan kom luciahelgen med ambassadens luciafirande på fredagen. I år var det en stor mottagning på restaurangen ovanför bergbanan i Mtatsminda. Luciatåget med de georgiska svenskstudenterna var i år förstärkt med ambassadpersonal, danska barn och amerikanska svenskättlingar. Det blev väldigt lyckat och ganska sent - i alla fall för barnen som inte var i säng förrän vid 22.30, trots hosta och öroninflammation. På lördagen var vi bjudna hem till Claire och James på julfest. Vi var länge tveksamma till om vi skulle gå då Einar och Ingrid varit sjuka en längre tid och vi hade liksom förväntat oss att insjukna själva. Dessutom var Olga inte helt kry och hade fått jobba sent två helger i rad. Jag var dessutom ganska trött efter att ha gått till sängs senare än vanligt två helger i rad utan att ta igen sömnen. Men vi gick och hade trevligt även denna kväll. Igår hade vi vår traditionsenliga "afternoon glögg" med de vänner som blir kvar i Tbilisi över julen. Det blev jättelyckat och en mysig start på julen! Nu är det skönt att det är jullov så vi får ta igen oss lite.

Utsikt över Tbilisi och Samebakatedralen.

kallt

Vi har det ganska kallt här i Tbilisi just nu. Runt nollan och isande nordliga vindar har vi haft den senaste veckan. Och imorgon ska det snöa till barnens stora glädje. Frågan är hur mycket snö det blir och hur många timmar den ligger kvar... I västra Georgien har det redan varit snöoväder. Så pass att Peeter fick ställa in ett fältbesök den här veckan. Har insett att jag inte är så förtjust i kyla och snö. Trivs ganska bra med lite mildare vintrar och barmark. Även om vi nu ser fram emot skidsäsongen uppe i bergen.

Som vanligt den här årstiden dras vi med förkylningar. Einar har nu varit hemma från skolan en hel vecka. Det började med feber i onsdags och sedan bröt förkylningen med hosta ut under helgen. Stackars lilla Ingrid har fått sin beskärda dos av förkylningar den här hösten sedan hon började på dagis. Även hon har varit förkyld med kraftig hosta och idag blev hon sämre igen så jag ringde på en läkare. (Såå skönt med hembesök och slippa dra sjuka barn till vårdcentralen.) Det visade sig att hon hade öroninflammation på båda öronen. Så det blev en rask promenad till apoteket och en första dos penicillin för henne.

TBC Bank

Leader as coach - så heter chefsutbildningen som jag håller i för en av Georgiens största banker, TBC Bank. Tillsammans med två georgiska partners har jag fått i uppdrag att utbilda en grupp mellanchefer i ett coachande förhållningssätt. Vi träffas 2,5 timme per vecka under åtta veckor och sedan ska alla deltagarna få individuell coaching. Det är otroligt spännande och jag känner mig ganska stolt över detta uppdrag. Inte bara över det faktum att vi fick uppdraget i konkurrens med bl.a. PwC. Utan även stolt över att jag tror på mig själv och självsäkert säger att det här kan jag och sedan designar och håller en utbildning mer eller mindre på egen hand som faktiskt blir bra. Ja, vi har bara haft två utbildningstillfällen än så länge, men gruppen är full av entusiasm och energi och så ska de förhoppningsvis förbli. Stolt är jag också över att få vara delaktig i att coaching som profession och ledarförhållningssätt börjar få ett fäste här i Georgien. Go TBC!

Armenien

Så har vi varit på besök i grannlandet Armenien. Det var egentligen ganska likt Georgien, men det händer ändå alltid något när man förflyttar sig över en landgräns. Den stora skillnaden som möter en är bokstäverna. Lika obegripliga som de georgiska, men något rakare i stilen. Annars tyckte vi nog att servicen var bättre. Fick glada leenden av servitriser som man sällan får här. För att inte tala om trafiken i Jerevan. Det gick att gå på trottoarerna och bilarna stannade för oss när vi skulle gå över gatan. Fantastiskt!

Det var barnens höstlov och vi hade några sköna dagar tillsammans. Först stannade vi en natt på vägen till Jerevan i ett område som kallas för Debed Canyon. Vacker omgivning och trevligt hotell. Vi hann också med att besöka två kloster längs med vägen.

Jerevan var en ganska trevlig stad och mer lättöverskådlig än Tbilisi. Mitt favoritställe blev torget nedanför ett Sovjetmonument som kallas för "the Cascades" som nu är en konstutställning. Vi åt en enkel lunch på ett kafé där och vi fick känslan av att vara i södra Europa. Härligt! Vi besökte stadens basar "Vernissage" och inhandlade en glasögonhållarnäsa, en handstickad sjal, en "levande landskap" tavla och en armenisk kortlek. Saker man helt enkelt inte kan leva utan. Vi gjorde också ett besök på barnens konstmuseum vilket var uppskattat. Nu är Vilma och Einar taggade att ha sin egen konstutställning inom kort. Måste bara inhandla lite konstnärsmaterial att sätta i händerna på dem.

Mitt bestående minne från resan kommer nog ändå vara Vilma med både kamera och karta i handen från morgon till kväll.

Ligger obotligt efter med mina foton, men tog mig i kragen och gjorde ett Armenienalbum. En hel del av bilderna är tagna av Vilma - gissa vilka?

livet i Tbilisi

Så här kan "livet i Tbilisi" beskrivas sett från en sjuårings perspektiv.

Lite skoltillrättalagt, men ändå.

Nu är det höstlov och barnen ska få en välbehövlig paus i stavandet och räknandet och på torsdag tar vi lillsemester och åker vi till Armenien.

Gunilla och Andreas

Vi har haft besök. Gunilla och Andreas har varit här och förgyllt vardagen för oss under en knapp vecka. Nu har de åkt och vi saknar dem. De fick se en hel del av landet på kort tid och Georgien valde verkligen att visa sig från sin bästa sida. Varmt väder och strålande solsken i stort sett från början till slut. Vi har varit ute och gått ganska mycket. Första dan gjorde vi centrala Tbilisi och gamla stan till fots. Andra dagen gick vi över bergen här i Tbilisi, från Mtatsminda till Turtle Lake och Vake. På lördagen gjorde vi en vuxenutflykt till Kakheti och David Gareja där vi vandrade upp till den Azerbajdzjanska gränsen. Helt fantastiskt och något som jag och Peeter inte gjort tidigare. Sedan blev det sen lunch och vinprovning i Sighnaghi. Söndag använde vi inte benen lika mycket utan tog istället bergbanan upp till Mtatsminda där barnen gick loss på radiobilar och karuseller. Måndag morgon åkte jag, Gunilla och Andreas till Kazbegi. Vägen över bergspasset efter Gudauri är nu asfalterad och hela resan tog bara knappt 3 timmar. Vi promenerade upp till kyrkan och sedan blev det en härlig eftermiddag på terrassen på Rooms hotel. Tyvärr avslutades hela besöket lite trist med både magbesvär och förkylning. Jag blev lite bitter då jag sett fram emot att få chansen till ytterligare en vandring i trakterna runt Kazbegi. Förutsättningarna var perfekta med ett resesällskap utan barn, fantastiska höstfärger och strålande väder. Men härliga minnen har vi i all fall. Inte minst kommer vi för alltid förknippa viskleken med den här härliga veckan i slutet av oktober.

vi bygger ut

På måndag smäller det. Då kommer byggarna och ska börja riva och gräva. Spännande och lite läskigt! Äntligen ska vår utbyggnad bli verklighet!

Tankarna på att bygga ut huset i Stuvsta föddes för ganska många år sedan. Redan 2009 lät vi en kompis som är arkitekt rita på ett förslag och sedan dess har vi drömt om att kunna förverkliga detta projekt. Men så kom flytten till Georgien emellan. Då började vi fundera på möjligheterna att faktiskt bygga ut under tiden vi inte bodde i huset. Drömmen om att komma hem till ett utbyggt, större hus växte sig starkare och när våra hyresgäster flyttade ut tidigare än planerat i januari i år så satte vi planerna i verket. Vi trodde nog egentligen inte att det skulle funka, men alla insatta sa att det inte skulle vara några problem så vi beslutade oss för att köra. Det har tagit ganska mycket tid att få allt på plats. Justera ritningar, ansöka om bygglov, hitta en konstruktör och slutligen hitta en entreprenör som vi litar på. Men nu är förarbetet klart och byggarna redo att sätta igång och arbeta med vårt hus.

Jag har lagt upp en ny blogg också - vi bygger ut. Bloggen är egentligen mest tänkt för oss själva, så att vi kan lägga upp bilder och rapporter som vi får från vår entreprenör där hemma. Men jag vet att det är några där hemma som också är nyfikna...

kulturkrockad

Har varit på barnkalas igen. Den här gången var det en av Einars nya klasskompisar som fyllde år. Hon hade kalas i lördags och ett tag var jag så utmattad av spektaklet att jag var tvungen att lämna rummet. Jag tror att jag skrivit om barnkalas tidigare, om hur barnen arrangeras av lekledare med mikrofon och discomusik på högsta volym. Ett annat irritationsmoment är att de hela tiden måste delas upp i flickor och pojkar och tävla mot varandra. Efter tårtan hade serverats (en tårta som föreställde Rapunsels torn, ca 1 meter högt) frågade jag barnen om de ville gå hem och det ville de. Skönt! Men när vi skulle säga adjö och tacka för oss travade de andra barnen iväg på led för att titta på själva cirkusarenan (kalaset var i Tbilisis gamla cirkusbyggnad). Och då tog det hela en ganska positiv vändning. Där fanns två clowner som gjorde trollkonster som barnen också fick pröva på. Sedan kom en akrobat som svävade runt i manegen med hjälp av två linor (vet inte vad det kallas). Fantastiskt vackert!  Började fundera på vad ett motsvarande kalas skulle ha kostat i Sverige. Tänk hyr Cirkus i Stockholm, anlita 2 personer som fixar maten + 2 som serverar, 1 lekledare, 1 ansvarig för ljudet, 1 vakt i entrén, 2 clowner, 1 akrobat + 1 person till linorna. Och så tårtan - men den hade mamman faktiskt bakat själv!

Jag har i alla fall gjort mitt på georgiska barnkalas. Nästa gång gömmer jag inbjudningskortet eller så får Peeter ta sig samman och gå med barnen.

tillbaka

Så var vi tillbaka i Tbilisi efter en fantastisk sommar i Sverige. Ja sedan en knapp månad faktiskt och jag är sent om sider tillbaka här på bloggen.

Einar har börjat i "year 1" på Vilmas skola. Stora killen! Han har blivit kallad "model student" och "smarty pants" av sin fröken, Ms Stephanie. Han var mäkta stolt över att bli först i klassen med att fylla sin "sticker chart" med klistermärken som man får om man sköter sig och kan svara på frågor. Så även om det är ganska tröttsamt för en femårig att gå långa dagar i skolan, så har Einar klarat det väldigt bra. Jag brukar alltid hänga kvar med barnen en stund på skolgården så att de får tillfälle att leka av sig med kompisarna innan vi går hem. För att balansera upp det, enligt min mening, alltför akademiska fokuset i skolan.

Ingrid har börjat på dagis. "Gå dagis", "gå dagis" har vi hört ett antal gånger här hemma. Än så länge har hon bara varit några timmar per dag och heltid blir inte aktuellt för hennes del. Men hon tycker att det är roligt och det lilla dagiset som vi har valt verkar bra (tredje dagiset sedan vi flyttade hit). Som en bonus var jag med och såg till att Olgas dotter Elena fick jobb där också - win, win, win!

Jag har gjort en jobbtour till västra Georgien. Under våren tog jag fram en policy och processbeskrivning för rekrytering, certifiering och uppsägning för kommunerna i västra Georgien tillsammans med organisationen Transparency International. Och nu var det dags att åka ut i verkligheten och försöka få dem att utvecklas i riktning mot denna sk "best practice". Det gick både riktigt bra och åt skogen faktiskt, men i stort en värdefull erfarenhet.

Vi har också hunnit med en helgutflykt med tåget till Batumi. En härlig fredagseftermiddag vid poolen hann vi med, men sedan regnade det konstant. Ganska tröttsamt!

Annars har stort fokus varit på att få till ett kontrakt med en entreprenör för utbyggnaden på huset där hemma. Förhoppningsvis blir kontraktet påskrivet och klart inom kort.

farväl Georgien (för ett tag)

Så var det äntligen dags att lämna Georgien för den här sommaren. Vi har längtat efter att åka hem till Sverige under ett tag nu. Det har varit riktigt varmt sedan mitten av juni och även om det kan vara mysigt ibland så börjar vi nu tröttna och ser fram emot en något svalare sommar i Sverige där vi faktiskt kan röra på oss och göra saker.

Så nu säger vi farväl till Georgien och överlåter till BBC att upplysa er om detaljer om detta land som jag troligtvis inte har lyckats med.

ACC

Så äntligen fick jag min internationella coach certifiering. Det känns väldigt skönt och roligt efter en lång och utdragen process. Hela processen från coachutbildning till certifiering tog mycket längre tid än jag tänkt mig, samtidigt måste jag påminna mig själv att jag inte alls hade en tanke på att certifiera mig när jag gick utbildningen. Så nu känner jag mig både stolt och nöjd!

Det här har varit ett viktigt mål för mig under ett bra tag. Så nu får jag börja tänka på vad som ska bli min nästa milstolpe eller målsättning inom coachingen. Igår kväll träffade jag en grupp georgier som är intresserade av att starta upp coachingverksamhet här. Vi har nu startat ett nätverk och jag har lovat att hjälpa dem så gott jag kan. Det vore helt fantastisk att få lämna Georgien och varit delaktig i att bygga upp en helt ny bransch i landet.

Vilma 7 år

För sju år sedan blev vi föräldrar för första gången. Då hade vi nog ingen tanke på att vi skulle bo med tre
barn i Georgien under flera år. När vi flyttade hit hade Vilma just fyllt fyra år, nu är hon sju och börjar bli en stor tjej. För andra året i rad sov hon faktiskt när vi kom för att sjunga för henne på morgonen.

Födelsedagen firades med kalas på Etnografiska museet här i Tbilisi. Det bjöds på tårta, rån och vattenmelon. Därefter lekte barnen "Simon says" och sedan hittade de en skattkarta och gick en skattjakt. Ett väldigt lyckat kalas och trots våra farhågor så klarade vi värmen ganska bra.
Bilder från Vilmas födelsedag

Det blev en helg späckad med festligheter. I fredags hade vi bjudit över folk på drinkar på vår takterrass för att fira midsommar i efterskott. Det blev också väldigt trevligt och lyckat. Ett bra sätt att använda takterrassen!

Svaneti

Peeter och jag firade midsommarhelgen i Svaneti - utan barn. Det är en lång bilresa så vi startade redan torsdag eftermiddag och övernattade i Zugdidi på vägen. Det var första gången för mig i den delen av Georgien. Så även om vägen dit inte är fantastisk så var det en rolig upplevelse.

På midsommarafton tog vi oss vidare till Svaneti och huvudorten Mestia. Där åt vi lunch på ett enkelt kafé och som sig bör på midsommar kom en skur under lunchen så att vi fick flytta inomhus. Efter lunchen tog vi skidliften upp på berget. Det var otroligt vacker och vi hade utsikt över de mäktiga bergen åt alla väderstreck. Det gick snabbt att få ihop sju sorters blommor och mycket mer därtill. Vi hamnade på en trevlig stig och fick oss en oplanerad men mycket härlig promenad på bergskammen.

På lördagen gjorde vi en annan hike upp till en glaciär. Eftersom vi tog bilen en bit på vägen blev hiken kortare och mindre krävande än vi föreställde oss så vi började klättra upp på stenröset som täckte nedre delen av glaciären. Det var mindre kul. Stenblocken, som ibland var ganska stora, kom ibland i rörelse av vårt klättrande och det var ganska brant. Vi började fundera på vad vi riskerade att utlösa och hur viktigt det egentligen var att komma hela vägen fram till den "rena" glaciären. Så halvvägs upp åt vi vår lunch och klättrade sedan ner igen.

Vi bodde på ett enkelt litet guesthouse i Mestia där vi fick otroligt god mat. Bästa georgiska maten hittills om jag får säga mitt. Svenska som vi är flyttade vi ut middagen trots att det var lite kyligt på kvällen.

En riktigt lyckad midsommar även utan sill och nubbe. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka till Svaneti en gång till innan vi lämnar Georgien. Då tar vi flyget och tar med oss barnen!

fler bilder

myggbett

Jag har fullt av kliande myggbett. Är så trött och irriterad på de små, ljudlösa myggen som biter mig om nätterna. Jag har än så länge inte sett eller hört en enda mygga, förutom den som förirrade sig in i mitt öra igår natt. Har satt in ett myggnät på badrumsfönstret i sovrummet som alltid står öppet, men det hjälper inte. De tar sig in via andra vägar. Och nu är det så varmt så alla fönster och dörrar måste vara öppna hela natten.
Jag som aldrig blir myggbiten hemma! Sån tur är så verkar det bara vara jag i familjen som är drabbad. Barnen och Peeter är ganska förskonade. Låt det förbli så!

Gretel the Grasshopper

Vilma har haft "end of year performance" med sin klass. Hon spelade Gretel the Grasshopper i en musikal

om den själviska nyckelpigan som inte ville dela med sig av hemligheten med sina blanka prickar. Vilma hade lärt sig alla sånger, sina repliker och till och med sina långa berättartexter utantill. Liksom alla de andra barnen. De var så duktiga! Så nu går vi här hemma och nynnar på sångerna från musikalen.

Veckan innan hade Vilma utvecklingssamtal. Idel lovord! Hon är inte bara duktig på skolarbetet, utan även en bra kompis och en som jobbar bra ihop med alla. Det var både värmande och rörande att lyssna på vad hennes lärare berättade.

Så nu är vi två föräldrar som nästan håller på att spricka av stolthet över vår fina dotter!

fler bilder

framgångar och motgångar

Insåg häromdagen att jag väldigt sällan skriver om mitt arbete. Den senaste tiden har jag haft både  framgångar och motgångar.

Den stora motgången var när jag härom veckan fick ett mail från ICF (International Coach Federation). När jag först såg mailet så tänkte jag - äntligen! Äntligen kan jag fira att jag fått min internationella coachcertifiering (ACC). Men tyvärr var det inte det budskapet mailet bringade. Istället stod det att jag hade kört på min examen (ett inspelat coachsamtal som jag skickat in för ca 7 månader sedan). Det var inte kvalitén på samtalet som var anledningen till att jag inte klarade examen, utan kvalitén på inspelningen. Jag blev så besviken, ledsen och arg. Jag hade själv lyssnat igenom inspelningen minst en gång innan jag skickade in den och även om jag kan erkänna att det inte var den bästa kvalitén, så hade jag kunnat höra varje ord som sas. Min första tanke var att ge upp. Jag klarar mig trots allt ganska bra utan en certifiering. Men jag har nu svalt min besvikelse och börjat om på nytt med att be mina klienter om lov att spela in samtal och därefter lyssna igenom dem. Lite jobbigt och tidskrävande och jag kommer att bidra med ytterligare en slant till ICF som vill ha mer pengar för en ny examinering. Men det är inte hela världen. Jag får fokusera på mina framgångar istället, som jag hjälper mina klienter att göra!

Det här året började lite segt och efter att ha skjutit på det länge och väl fick jag till slut ändan ur vagnen och samlade ihop ett antal organisationer och personer som jag skickade ut ett marknadsföringsmail till. Resultatet - sex nya individuella klienter och två organisationer, än så länge...  Det största uppdraget var en halvdags teamworkshop med en avdelning inom EU Delegationen här i Georgien. De var nöjda och vill eventuellt ha ett vidare samarbete under hösten. Roligt också är att jag har ett långsiktigt uppdrag med en lokal organisation som stödjer kvinnor, Women's Found in Georgia. Vi har redan haft två träffar tillsammans och planerar att ses minst tre gånger till. Något som känns extra kul är att tre av mina nya individuella klienter är georgier. Eftersom coaching inte är särskilt välkänt här så ser jag det som min uppgift att sprida budskapet om coachinges positiva verkan här och förhoppningsvis kunna vara med och bygga upp någonting som varar efter det att jag har lämnat landet.

Guidad tur på Chateau Mukhrani efter genomförd workshop med EU

fotboll

Nu var det Peeters tur att åka till Sverige och efter bara knappt två dygn börjar jag längta till hans hemkomst, eller i alla fall till vardag (med 2 av 3 i skola/dagis!). Bara dagens måltider håller en ju sysselsatt. Måste komma på något att äta som alla gillar (vilken inte är lätt just nu), laga maten, serva barnen, duka in och duka av, hålla koll på alla samtidigt och förhoppningsvis få i sig något själv.

I ottan blir man väckt också. Är det inte av Ingrid så av Einar. I morse bad jag Einar läsa för Ingrid, så att jag kunde få blunda lite till. Han läser långt ifrån obehindrat, men har verkligen tålamod och koncentration att ta sig igenom flera böcker. Vissa av dem har han läst så många gånger att han nästan kan texten utantill, men andra var han tvungen att ljuda sig igenom och han läste så bra att hon faktiskt låg kvar och lyssnade. Imponerande!

Tidig väckning, men ändå blev det lite stressigt att komma iväg till fotbollsträning. Vilma och Einars första, men säsongens näst sista. Vi får komma igen till hösten. Båda var ganska tveksamma till att faktiskt vara med till en början, men så fort de andra barnen började springa på uppvärmningen så hängde de på. Kul! Före och efter träningen träffade vi på några av Vilmas klasskompisar och alla vill vara med Ingrid. Hon är glatt med på noterna, men Vilma tycker att det är mindre kul...

en andra vår

Vilma och jag är just hemkomna efter ett besök i Sverige där vi fick uppleva en andra vår. Det var fantastiskt
härligt att få uppleva Sverige när björkarna just slagit ut, körsbärsträden blommar och häggen sprider sin ljuvliga doft. Att få göra det efter att redan fått sin beskärda del av vårblomning här i Georgien är inte heller fy skam.

På tomten i Stuvsta kunde vi på nära håll följa vårens framfart. När vi lämnade huset efter en vecka hade inte bara körsbär och hägg slagit ut, utan även häggmispelhäcken (som växt sig hög) hade börjat blomma. Äppelträden och syrenerna var fortfarande på knoppstadiet, men några få av blommorna hade faktiskt öppnat sig. För att inte tala om de ädla maskrosorna som förgyllde gräsmattan!

Det var superhärligt att vara hemma. Förutom att välkomna våren fick vi även tillfälle att vara sociala. Vi hann träffa och umgås både med familj, vänner och grannar. Och i brevlådan väntade den glada nyheten att vi får bygga ut huset.

Nu längtar vi faktiskt lite extra till att komma tillbaka till Sverige i sommar!

kusinkollo

Vi har just avslutat ett kusinkollo här i huset. Kusinerna Caspar, Emmi och Elna var här på besök tillsammans med sina föräldrar Jaan och Malin. Vi hade tio härliga och intensiva dagar tillsammans och solen sken på oss från dag ett. Det blev så varmt att vi fick tillfälle att blåsa upp poolen på takterrassen och fylla den med vatten så att barnen kunde bada.

Vi har haft några besök nu och upprepade några av de barnvänliga godbitarna: gamla stan med linbana upp till fortet Nirakala, Kazbegi, Mtatsminda och Uplistsikhe. Det fick även klara sig själva en del när barnen var på dagis och skola, Peeter på jobbet och även jag hade fullt upp med jobb.

Som vanligt togs en hel del bilder och vi skulle nog kunna fylla en hel kalender till farmor och farfar med bilder på de sex kusinerna.

Fler bilder kommer så snart jag hunnit gå igenom dem...

Einar 5 år

Nu har vår fina, vackra och unika Einar fyllt 5 år! Det har vi firat i dagarna tre!

I torsdags hade Einar kalas på dagis. Jag var med på "circle time" och sedan bjöd Einar sina vänner på tårta.

I fredags var det den stora dagen och Einar väcktes traditionsenligt med sång. Vi hade sagt åt honom att stanna i sängen och försöka låtsassova, men det behövdes inte. Han sov på riktigt! Det kändes lite hårt att väcka killen som vanligtvis vaknar ganska tidigt på mornarna och dessutom har varit förkyld hela veckan. Tillslut slog han i alla fall upp ögonen och öppnade sina presenter.

Den allra bästa presenten var isbjörnen! Ytterligare ett tillskott till plastdjurssamlingen som har roat Einar sedan han var ca 2,5 år. Einars dagis var stängt och Einar hade önskat att få vara hemma hela dagen. Men jag lyckades få med honom på ett annat kalas på eftermiddagen för att fira lilla Carina som fyllde 3. Einar såg det som sin chans att få tårta på sin födelsedag, eftersom vi sagt att det inte skulle bli någon tårta just den här dan...

I går hade vi kalas här hemma. Einar hade bjudit sina tre bästa vänner från dagis: Carl, Sam och Sally, sina fröknar Sophie, Nina och Quinn samt Olga. Precis lagom stort kalas tyckte även föräldrarna. Temat var Ice Age eftersom det är i stort sett det enda de tre killarna pratar om och leker. Det blev en Ice Age inbjudan, Ice Age tårta och Ice Age figurer i godispåsarna. Ett lyckat kalas med mycket godsaker!

Fler bilder från firandet!

tandläkaren

Häromveckan var jag tvungen att göra ett besök hos tandläkaren. Det visade sig att jag hade ett hål. Ett ganska stort hål dessutom! Istället för att laga hålet rekommenderade tandläkaren att jag först skulle göra en "professionell rengöring" av tänderna. Svårt att säga emot när man kommer med ett hål... Så jag fick prova på "Air Flow" för första gången. När jag låg där och tänderna (och halva ansiktet) polerades med det illasmakande pulvret så undrade jag vad jag egentligen blev utsatt för. Men rent blev det, till och med så att jag nu har ett litet mellanrum mellan framtänderna i underkäken.

Två dagar senare tog jag tunnelbanan tillbaka till tandläkaren för att laga hålet. Reflekterade över situationen och insåg att när man tar tunnelbanan i Tbilisi för att gå till tandläkaren i Tbilisi så bor man här på riktigt. Jag känner många expats som har bott här i många år utan att varken ha åkt tunnelbana eller gjort ett besök hos tandläkaren. Det gick bra att laga, kändes ingenting till och med utan bedövning. Skönt! Det var bara den konstiga skruvställningen med gummiduk som var besvärlig. Ont i käken hade jag efteråt!

Konsulterade sedan hela tandläkarupplevelsen med min kära tandläkarvän Lena och min georgiska tandläkare fick väl godkänt! Skönt det också!

naturen

Idag gjorde vi en dagsutflykt för att få njuta lite natur. Bilen tog oss till en grässlänt utanför den lilla byn Orbeti

ca 1 timmes körning från Tbilisi. Det var härligt att komma ut och se något nytt. Vilma har haft en stor längtan efter att få springa över en äng och äta picknick under ett träd och det fick hon göra idag. Vi hade en härlig dag och är nu helt inställda på att bli lite mer aktiva och se mer av Georgien än vi gjort den senaste tiden.

Ikväll har Vilma en "sleepover" med sin kompis Sevgi här hemma. Spännande! Det har varit riktigt varmt och härligt väder hela veckan och middagen intogs på baksidan för första gången för säsongen. Det är vår på riktigt!

Fler bilder

vårblomning

Just nu blommar träden för fullt i Tbilisi. Vet inte riktigt vilka träd det är som blommar men jag tror att det är bla mandel, plommon och körsbär. Det är så klart jättevackert! Framförallt de dagar som solen visar sig, vilket har varit ungefär varannan dag den senaste veckan. När solen kommer fram blir det riktigt varmt och skönt, men annars så är det ganska grått och kyligt.

Vilma har haft vårlov den här veckan och det har varit härligt att få lite extra tid tillsammans med henne. I onsdags var vi tillsammans med Einars dagis på utflykt till en handelsträdgård. Ett ställe som jag undrar varför jag inte hört talas om tidigare. Det var riktigt trevligt och till skillnad från hur det brukar vara i Georgien så har någon varit både kreativ och lagt ner en del kärlek för att få det fint. Vi kom hem med några smultronplantor, rosmarin och citronmeliss som Vilma och jag planterade i krukor på vår lilla gård. Det blir absolut ett besök tillbaka!

Igår firade vi påsk trots att den georgiska påsken inte infaller förrän om en dryg månad. Påskharen kom på besök med påskägg och sedan tog jag, Vilma och Einar oss hela vägen upp till TV-tornet i det härliga vårvädret.

Inni 1,5 år

Vår lilla Ingrid har blivit 1,5 år. Hon har länge pratat med oss med en form av buktalande melodiska meningar, men nu härmar hon allt vi säger och har en hel del ord som vi kan förstå, bla. bo (boll), taptap (pasta), gooda (groda), Neina (Einar) och Mma (Vilma). Hon har just börjat kalla sig själv för Inni och hon kan säga hej då på tre språk: hej då, bye bye och paka (ryska).

Hon är en glad och social liten tjej som gillar att busa med oss. Hon har redan kommit i "kan själv" åldern och vill helst försöka klä på sig alla kläder själv. Hon vill också välja kläder själv. I morse bytte hon byxor 2 gånger och tröja 3 gånger innan hon var nöjd. Hmm...

Ingrid brukar gå på "play group" 2 gånger i veckan och på "Music & Movement" på fredagar. I veckan hade hon också sin kompis Zoe här.  Hon ser ut som ett litet troll, med luggen i ögonen och hårspännet får sälla sitta i mer än ett par minuter. Tyvärr sover hon inte så bra på nätterna än. När vi var i Dubai sov hon en hel natt för första gången, men det höll tyvärr inte i sig när vi kom hem. Vi vaknar otaliga gånger på natten för att lägga henne ner när hon satt sig upp eller ge henne nappen om hon tappat den. Tror nästan jag måste kolla upp det där med Feng Shui, eller så får vi flytta till Dubai.

Hon är älskad av oss alla! Den som uttrycker det mest är nog Einar. Han älskar henne 1000 meter upp i rymden!

Dubai

För en vecka sedan kom vi hem från Dubai. Vi hade en veckas superdupersemester! Hotellet som vi hade bokat var perfekt för vår familj. Egen liten strand, två barnpooler och två större pooler, god frukost och strandbar med (dyr) öl till Peeter. Dubai som stad imponerade. I taxin från flygplatsen satt Ingrid och sa "oåh, oåh, oåh" till allt hon såg. Även vi andra var mäkta imponerade av alla de höga husen. Höjdpunkten var Burj Kalifa (818 meter) som vi åkte upp i. Kändes som att skyskraporna nedanför var små legohus. Helt surrealistiskt! Vi blev även glatt överraskade av att allt var så välordnat och att folk var så trevliga. Vi har kanske en annan förväntansnivå när vi kommer från Tbilisi än om vi åkt från Sverige. Bara att gå in i en mataffär var en fröjd och att kunna trycka på en knapp, få grön gubbe och sedan korsa gatan utan risk för livet. Einar som har börjat gilla att resa bort och bo på hotell frågade redan på flyget dit om vi skulle åka tillbaka till Dubai. Väl där längtade han hem till Tbilisi och tyckte att vardagsrummet i vårt hotellrum var för litet. Ska bli intressant att se vad han tycker om vardagsrummet hemma i vårt hus i Stuvsta när vi flyttar hem... Hur som så kan vi nog alla tänka oss att åka tillbaka om vi får möjlighet!

Fotoalbum från resan

influensan

Oj, vad länge sedan det var jag skrev något. Får delvis skylla på att vi haft influensan på besök. Det var en ovanligt långvarig och besvärlig influensa som drabbade alla i familjen utom Peeter (för ovanlighetens skull). Han får nog tacka "Oxolin" för det! Krämen som man smörjer in i näsborrarna för att skydda sig från virus verkar ha hjälpt. Efter mer än en vecka med feber och minst lika många dagar till för att bli frisk har jag nu i alla fall återhämtat mig. Yogade för första gången igår och idag tog jag en promenad upp på berget. Yrsel och anfådd, men så skönt att komma igång och känna sig som sig själv igen. Nu ser vi alla fram emot semster, sol och bad i Dubai inom kort!

jullov

Nu är jullovet slut! Einars dagis öppnade idag efter att ha varit stängt sedan den 22 december. Vilma började skolan i onsdags förra veckan. Här har det firats jul, nyår, ortodox jul och slutligen ortodoxt nyår i måndags. Hade just somnat när fyrverkerierna drog igång. Julmusik spelas fortfarande i högtalarna i mataffären...


Vi har haft ett jättehärligt jullov! Peeter har varit långledig och efter vårt besök av Åsa, Alvar och Mathias över julen har vi hunnit med en del skidåkning. Jag och Peeter var iväg på tu man hand till Gudauri över dagen och det var helt fantastiskt. Vackert väder och bra snö i backarna. Trots att det var ganska mycket folk på plats så kändes det inte så i backarna. Även barnen har stått på skidor. Einar för första gången. Vilma provade en gång förra året och har nu kommit så långt att hon åkt liften upp i hela backen i Betania och tar sig ner hjälpligt. Båda tycker det är jättekul! Så nu hoppas vi på ännu mer snö i bergen och fortsatt vackert väder!

destiny day

Igår var det "Destiny Day" enligt Olga. Georgierna har ledigt även den 2 januari och så som man tillbringar den dagen blir resten av året. Det tog jag och Peeter fasta på och såg till att få en superhärlig dag tillsammans.

Det började bra med att Ingrid somnade om efter vällingen och vaknade inte förrän kl. 9. Jag vaknade utsövd! Vilma och Einar åkte över till en kompis och jag och Peeter tog en 2,5 timmes hike över kullarna i Tbilisi. Strålande väder och klar sikt hela vägen till Kazbegi. Avslutade med lunch och en utsökt chokladfondant till efterrätt. Hämtade sedan barnen och promenerade hem. Därefter var det dags för spa på Radisson med massage för Peeter och ansiktsbehandling för mig. Även nu övervakade av Mt. Kazbek. Lyxigt och mäktigt! Dagen avslutades med en god köttbit på Vere Steakhouse.

Vilken dag! Det är sådana dagar vi förstår varför vi gillar så mycket att bo här. Och vilket år vi kommer att få! Sömn, frisk luft, motion, vackert väder, god mat, glada barn och tid för varandra!

nytt år

Igår firade vi nyår tillsammans med Sally, Lene och Paul, liksom förra året. Den här gången fick vi tag på oxfilé (tack Carrefour!), så det blev traditionell varmrätt med oxfilé och potatisgratäng. Enkel purjo och potatissoppa till förrätt och marängsvisstårta till efterrätt. Alla höll sig uppe ganska länge, Ingrid la vi ca kl. 22, Einar slocknade i soffan 45 min före midnatt och Vilma gjorde det samma när gästerna gått hem strax efter 1.

Så här minns jag 2012: besök från farmor, mormor och morfar, Catrine och Emil, Alvar, Åsa och Mathias, snökaoslov, värme från april till oktober, parlamentsval, ridtur i Borjomi, sommar i Sverige, tåg till Svarta Havet, förkylningar, trötthet, Einar fyllde 4, Vilma fyllde 6, Ingrid fyllde 1, skolbyte, yoga, mammiga barn och mycket kärlek.

God fortsättning på det nya året!