Vilma 7 år

För sju år sedan blev vi föräldrar för första gången. Då hade vi nog ingen tanke på att vi skulle bo med tre
barn i Georgien under flera år. När vi flyttade hit hade Vilma just fyllt fyra år, nu är hon sju och börjar bli en stor tjej. För andra året i rad sov hon faktiskt när vi kom för att sjunga för henne på morgonen.

Födelsedagen firades med kalas på Etnografiska museet här i Tbilisi. Det bjöds på tårta, rån och vattenmelon. Därefter lekte barnen "Simon says" och sedan hittade de en skattkarta och gick en skattjakt. Ett väldigt lyckat kalas och trots våra farhågor så klarade vi värmen ganska bra.
Bilder från Vilmas födelsedag

Det blev en helg späckad med festligheter. I fredags hade vi bjudit över folk på drinkar på vår takterrass för att fira midsommar i efterskott. Det blev också väldigt trevligt och lyckat. Ett bra sätt att använda takterrassen!

Svaneti

Peeter och jag firade midsommarhelgen i Svaneti - utan barn. Det är en lång bilresa så vi startade redan torsdag eftermiddag och övernattade i Zugdidi på vägen. Det var första gången för mig i den delen av Georgien. Så även om vägen dit inte är fantastisk så var det en rolig upplevelse.

På midsommarafton tog vi oss vidare till Svaneti och huvudorten Mestia. Där åt vi lunch på ett enkelt kafé och som sig bör på midsommar kom en skur under lunchen så att vi fick flytta inomhus. Efter lunchen tog vi skidliften upp på berget. Det var otroligt vacker och vi hade utsikt över de mäktiga bergen åt alla väderstreck. Det gick snabbt att få ihop sju sorters blommor och mycket mer därtill. Vi hamnade på en trevlig stig och fick oss en oplanerad men mycket härlig promenad på bergskammen.

På lördagen gjorde vi en annan hike upp till en glaciär. Eftersom vi tog bilen en bit på vägen blev hiken kortare och mindre krävande än vi föreställde oss så vi började klättra upp på stenröset som täckte nedre delen av glaciären. Det var mindre kul. Stenblocken, som ibland var ganska stora, kom ibland i rörelse av vårt klättrande och det var ganska brant. Vi började fundera på vad vi riskerade att utlösa och hur viktigt det egentligen var att komma hela vägen fram till den "rena" glaciären. Så halvvägs upp åt vi vår lunch och klättrade sedan ner igen.

Vi bodde på ett enkelt litet guesthouse i Mestia där vi fick otroligt god mat. Bästa georgiska maten hittills om jag får säga mitt. Svenska som vi är flyttade vi ut middagen trots att det var lite kyligt på kvällen.

En riktigt lyckad midsommar även utan sill och nubbe. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka till Svaneti en gång till innan vi lämnar Georgien. Då tar vi flyget och tar med oss barnen!

fler bilder

myggbett

Jag har fullt av kliande myggbett. Är så trött och irriterad på de små, ljudlösa myggen som biter mig om nätterna. Jag har än så länge inte sett eller hört en enda mygga, förutom den som förirrade sig in i mitt öra igår natt. Har satt in ett myggnät på badrumsfönstret i sovrummet som alltid står öppet, men det hjälper inte. De tar sig in via andra vägar. Och nu är det så varmt så alla fönster och dörrar måste vara öppna hela natten.
Jag som aldrig blir myggbiten hemma! Sån tur är så verkar det bara vara jag i familjen som är drabbad. Barnen och Peeter är ganska förskonade. Låt det förbli så!

Gretel the Grasshopper

Vilma har haft "end of year performance" med sin klass. Hon spelade Gretel the Grasshopper i en musikal

om den själviska nyckelpigan som inte ville dela med sig av hemligheten med sina blanka prickar. Vilma hade lärt sig alla sånger, sina repliker och till och med sina långa berättartexter utantill. Liksom alla de andra barnen. De var så duktiga! Så nu går vi här hemma och nynnar på sångerna från musikalen.

Veckan innan hade Vilma utvecklingssamtal. Idel lovord! Hon är inte bara duktig på skolarbetet, utan även en bra kompis och en som jobbar bra ihop med alla. Det var både värmande och rörande att lyssna på vad hennes lärare berättade.

Så nu är vi två föräldrar som nästan håller på att spricka av stolthet över vår fina dotter!

fler bilder

framgångar och motgångar

Insåg häromdagen att jag väldigt sällan skriver om mitt arbete. Den senaste tiden har jag haft både  framgångar och motgångar.

Den stora motgången var när jag härom veckan fick ett mail från ICF (International Coach Federation). När jag först såg mailet så tänkte jag - äntligen! Äntligen kan jag fira att jag fått min internationella coachcertifiering (ACC). Men tyvärr var det inte det budskapet mailet bringade. Istället stod det att jag hade kört på min examen (ett inspelat coachsamtal som jag skickat in för ca 7 månader sedan). Det var inte kvalitén på samtalet som var anledningen till att jag inte klarade examen, utan kvalitén på inspelningen. Jag blev så besviken, ledsen och arg. Jag hade själv lyssnat igenom inspelningen minst en gång innan jag skickade in den och även om jag kan erkänna att det inte var den bästa kvalitén, så hade jag kunnat höra varje ord som sas. Min första tanke var att ge upp. Jag klarar mig trots allt ganska bra utan en certifiering. Men jag har nu svalt min besvikelse och börjat om på nytt med att be mina klienter om lov att spela in samtal och därefter lyssna igenom dem. Lite jobbigt och tidskrävande och jag kommer att bidra med ytterligare en slant till ICF som vill ha mer pengar för en ny examinering. Men det är inte hela världen. Jag får fokusera på mina framgångar istället, som jag hjälper mina klienter att göra!

Det här året började lite segt och efter att ha skjutit på det länge och väl fick jag till slut ändan ur vagnen och samlade ihop ett antal organisationer och personer som jag skickade ut ett marknadsföringsmail till. Resultatet - sex nya individuella klienter och två organisationer, än så länge...  Det största uppdraget var en halvdags teamworkshop med en avdelning inom EU Delegationen här i Georgien. De var nöjda och vill eventuellt ha ett vidare samarbete under hösten. Roligt också är att jag har ett långsiktigt uppdrag med en lokal organisation som stödjer kvinnor, Women's Found in Georgia. Vi har redan haft två träffar tillsammans och planerar att ses minst tre gånger till. Något som känns extra kul är att tre av mina nya individuella klienter är georgier. Eftersom coaching inte är särskilt välkänt här så ser jag det som min uppgift att sprida budskapet om coachinges positiva verkan här och förhoppningsvis kunna vara med och bygga upp någonting som varar efter det att jag har lämnat landet.

Guidad tur på Chateau Mukhrani efter genomförd workshop med EU