livet i Tbilisi

Så här kan "livet i Tbilisi" beskrivas sett från en sjuårings perspektiv.

Lite skoltillrättalagt, men ändå.

Nu är det höstlov och barnen ska få en välbehövlig paus i stavandet och räknandet och på torsdag tar vi lillsemester och åker vi till Armenien.

Gunilla och Andreas

Vi har haft besök. Gunilla och Andreas har varit här och förgyllt vardagen för oss under en knapp vecka. Nu har de åkt och vi saknar dem. De fick se en hel del av landet på kort tid och Georgien valde verkligen att visa sig från sin bästa sida. Varmt väder och strålande solsken i stort sett från början till slut. Vi har varit ute och gått ganska mycket. Första dan gjorde vi centrala Tbilisi och gamla stan till fots. Andra dagen gick vi över bergen här i Tbilisi, från Mtatsminda till Turtle Lake och Vake. På lördagen gjorde vi en vuxenutflykt till Kakheti och David Gareja där vi vandrade upp till den Azerbajdzjanska gränsen. Helt fantastiskt och något som jag och Peeter inte gjort tidigare. Sedan blev det sen lunch och vinprovning i Sighnaghi. Söndag använde vi inte benen lika mycket utan tog istället bergbanan upp till Mtatsminda där barnen gick loss på radiobilar och karuseller. Måndag morgon åkte jag, Gunilla och Andreas till Kazbegi. Vägen över bergspasset efter Gudauri är nu asfalterad och hela resan tog bara knappt 3 timmar. Vi promenerade upp till kyrkan och sedan blev det en härlig eftermiddag på terrassen på Rooms hotel. Tyvärr avslutades hela besöket lite trist med både magbesvär och förkylning. Jag blev lite bitter då jag sett fram emot att få chansen till ytterligare en vandring i trakterna runt Kazbegi. Förutsättningarna var perfekta med ett resesällskap utan barn, fantastiska höstfärger och strålande väder. Men härliga minnen har vi i all fall. Inte minst kommer vi för alltid förknippa viskleken med den här härliga veckan i slutet av oktober.

vi bygger ut

På måndag smäller det. Då kommer byggarna och ska börja riva och gräva. Spännande och lite läskigt! Äntligen ska vår utbyggnad bli verklighet!

Tankarna på att bygga ut huset i Stuvsta föddes för ganska många år sedan. Redan 2009 lät vi en kompis som är arkitekt rita på ett förslag och sedan dess har vi drömt om att kunna förverkliga detta projekt. Men så kom flytten till Georgien emellan. Då började vi fundera på möjligheterna att faktiskt bygga ut under tiden vi inte bodde i huset. Drömmen om att komma hem till ett utbyggt, större hus växte sig starkare och när våra hyresgäster flyttade ut tidigare än planerat i januari i år så satte vi planerna i verket. Vi trodde nog egentligen inte att det skulle funka, men alla insatta sa att det inte skulle vara några problem så vi beslutade oss för att köra. Det har tagit ganska mycket tid att få allt på plats. Justera ritningar, ansöka om bygglov, hitta en konstruktör och slutligen hitta en entreprenör som vi litar på. Men nu är förarbetet klart och byggarna redo att sätta igång och arbeta med vårt hus.

Jag har lagt upp en ny blogg också - vi bygger ut. Bloggen är egentligen mest tänkt för oss själva, så att vi kan lägga upp bilder och rapporter som vi får från vår entreprenör där hemma. Men jag vet att det är några där hemma som också är nyfikna...

kulturkrockad

Har varit på barnkalas igen. Den här gången var det en av Einars nya klasskompisar som fyllde år. Hon hade kalas i lördags och ett tag var jag så utmattad av spektaklet att jag var tvungen att lämna rummet. Jag tror att jag skrivit om barnkalas tidigare, om hur barnen arrangeras av lekledare med mikrofon och discomusik på högsta volym. Ett annat irritationsmoment är att de hela tiden måste delas upp i flickor och pojkar och tävla mot varandra. Efter tårtan hade serverats (en tårta som föreställde Rapunsels torn, ca 1 meter högt) frågade jag barnen om de ville gå hem och det ville de. Skönt! Men när vi skulle säga adjö och tacka för oss travade de andra barnen iväg på led för att titta på själva cirkusarenan (kalaset var i Tbilisis gamla cirkusbyggnad). Och då tog det hela en ganska positiv vändning. Där fanns två clowner som gjorde trollkonster som barnen också fick pröva på. Sedan kom en akrobat som svävade runt i manegen med hjälp av två linor (vet inte vad det kallas). Fantastiskt vackert!  Började fundera på vad ett motsvarande kalas skulle ha kostat i Sverige. Tänk hyr Cirkus i Stockholm, anlita 2 personer som fixar maten + 2 som serverar, 1 lekledare, 1 ansvarig för ljudet, 1 vakt i entrén, 2 clowner, 1 akrobat + 1 person till linorna. Och så tårtan - men den hade mamman faktiskt bakat själv!

Jag har i alla fall gjort mitt på georgiska barnkalas. Nästa gång gömmer jag inbjudningskortet eller så får Peeter ta sig samman och gå med barnen.