snö

På annandagen gjorde vi en utflykt till Kazbegi. Vid avfärd från Gogebashvili var det grått och snöigt och vi hade fått veta att vägen över bergspasset till Kazbegi var stängd men skulle öppna under dagen. Vi trotsade fakta och åkte ändå. Prognosen såg bra ut och i värsta fall så skulle vi få stanna och övernatta i Gudauri. Bilresan till Gudauri gick bra, men det var vinterväglag och vi fick ta det lugnt. På vägen upp kom vi på allt som vi glömt ta med, bla mina vinterkängorna som stod kvar i hallen, gröt till Ingrid, kamerabatteriladdaren och solglasögon.

I Gudauri tog vi ett lunchstopp med pulkaåkning i skidbacken. På 10 minuter svepte molnen bort och det blev klarblå himmel och strålande sol. Ett tag funderade vi på att överge tanken på att ta oss hela vägen till Kazbegi, men bestämde oss i alla fall för att fortsätta. Något vi inte kom att ångra, även om det kändes så ett tag... 10 minuter på väg fastnade vi i en bilkö. Vi trodde först att vägen inte öppnat än, men det rörde sig så smått framåt i oregelbundna etapper. Folk i bilarna runt om kring var fullt upptagna med att sätta på snökedjor. Hmm... Tillslut fick vi veta att de bara släppte fram 5 bilar åt gången och att vi med våra fyrhjulsdrivna jeepar inte behövde snökedjor för att få åka. Tjoho! Jag som inte brukar tycka om att köra bil njöt till fullo av bilfärden på den snöklädda banan.

Väl framme fick vi en härlig kväll på hotellet. Det magnifika berget lös i natten och efter rumsbyte och när alla barn tillslut hade somnat kl. 10 på kvällen låg jag och njöt av utsikten och ljudet av tre sovande barn. Nästa dag blev det pulkaåkning i slänten utanför hotellet. Vi kommer tillbaka, det är säkert!

Nu har Åsa, Mathias och Alvar åkt hem. Vi saknar dem redan, men kommer ihåg ett härligt besök med hjälp av alla bilder.