tid att fira

Det finns mycket att fira i livet just nu. Jag har fått jobb! Börjar som HR-konsult på Röda korset den 1 September. Känns jättebra! Vet inte om vi ska fira att vi lämnar Georgien, men det känns faktiskt ganska bra att åka hem just nu. Vi har haft fyra underbara och innehållsrika år här, men nu är det ändå dags att åka hem. Och vi har sålt vår bil, vilket inte var hel självklart. Fick ut nästa så mycket som vi la ut den för och mer än vi hade förväntat oss. Bra! Huset i Stuvsta är lite tidigt att fira - inte helt klart än. Men så här långt har det blivit minst lika bra som vi förväntade oss. Och trots att det emellanåt varit jobbigt att bygga ut på distans så har det faktiskt funkat.

Idag firar Vilma också sin kompis Lily som fyller 9 år. Hon har varit iväg sedan kl. 10 imorse och vi har inte hört något av henne, men sett en bild på facebook att de firar med lemonad på restaurang. Vi får se när hon kommer hem... Här hemma har vi också firat med champagne och lemonad.

Imorgon kommer flyttgubbarna. På torsdag åker jag och Vilma och på söndag resten av familjen. En era i familjen Kaamans liv är snart över.

Zeta camp

Så kom vi tillbaka till Mt Chaukha och Zeta camp. Jag åkte upp med Vilma och Einar och vi gjorde vår första tältövernattning i Georgien. Barnens andra i livet. Det var fantastiskt vackert även denna gång, nu med än mer blommor av olika slag. Att sova i tält är kanske inte min favoritsysselsättning, men barnen tyckte att det var jättespännande. Lite spänning fick även jag uppleva. Trots hårt liggunderlag så tror jag att jag var på väg att somna ganska tidigt, men väcktes snart av att någon smög runt vårt tält. Lite sömndrucken som jag var förstod jag först inte vad det var. Sedan började denna någon att buffa och puffa på tältet. Jag försökte skrämmas med schasande och slog sedan till tältet från insidan. Då galopperade denna någon, som visade sig vara en häst (eller kanske en åsna), skrämt iväg. Sedan var det svårt att somna om. Efter några timmar började droppandet. Dropparna övergick till skyfall så som regnet bara faller här i Georgien. Sån tur var höll tältet tätt och vi kunde ta oss igenom natten utan fler spänningsmoment. Om jag skulle åka tillbaka skulle jag nog välja att bo i rummen med riktiga sängar som faktisk finns tillgängliga bara ca 150 meter från vår tältplats. Men det var superhärligt att komma ut i naturen och bort från ett hett och kvalmigt Tbilisi. Tur hade vi med vädret också. Prognosen sa regn och det regnade under nästan hela bilresan upp. Men väl framme så klarade vi oss undan regn med undantag för nattskuren.

Fler bilder

skolavslutning

Så har barnen gått sin sista dag på BGA och därmed sista dagen i skolan här i Georgien överhuvudtaget. Einar har gjort en enorm resa. I början av skolåret skrev han bara enstaka ord. Nu skriver han långa berättelser och läser ganska obehindrat. Dessutom är han en hejare på matte. Det han gillar allra mest är att göra listor. Det kan vara listor med låtar, länder eller resultat av olika tävlingar han själv kommer på. Produktionen av listor är oändlig. Näst sista dagen i skolan hade han en skolföreställning "Jack and the Beanstalk". Einar var berättare och hade tre långa stycken som han lärde sig och läste upp utantill. Tyvärr missade jag föreställningen då jag var på blixtvisit hemma i Stockholm för att gå på jobbintervjuer och delta vid slutbesiktningen av vårt hus.

Vilma har också varit otroligt duktig under året. Hon har haft full pott på de flesta stavningsproven som hon haft varje fredag. Ibland med ord som jag inte har en susning om vad de betyder. Hennes skolföreställning var för några veckor sedan. Vilma spelade sjungande jurymedlem i en större pjäs "Alice in Wonderland" med barn från year 3-7 och även barn från den georgiska delen av skolan.

Vi kommer att sakna BGA och framförallt Einars fröken Ms Stephanie som Vilma också hade förra året. Hon är otroligt varm och engagerad samtidigt som hon har full diciplin på barnen. En superkombination. Till hösten börjar alla tre på Kräpplaskolan i Stuvsta. Vi känner oss otroligt lyckligt lottade som har fått in alla barnen på samma skola och dessutom Kräppla som ligger nära och har bra rykte. Men det blir nog en viss omställning för oss alla och det ska bli intressant att se vad vi kommer att sakna mest från våra skol- och dagiserfarenheter här i Tbilisi.

Mt Chaukha

I helgen gjorde vi en utflykt upp i bergen. Målet var att göra en barnvänlig vandring till Mt Chaukha, något jag har velat göra under en lång tid. Vi fick med oss den Estniska ambassadörsfamiljen Turk; Priit, Pirjo, Tobias och Vilhem. Trevligare sällskap får man leta efter! Vi startade tidigt lördag morgon bara för att hamna mitt i ett ordentligt regnoväder när vi var nästan framme. Det blev bilen direkt till Rooms hotell i Kazbegi istället, ett ställe man kan överleva på. Prognosen sa mer regn under dagen och vi funderade på att skjuta upp vandringen till söndagen, men jag tror att det kliade lite i kroppen på oss allihopa. Så när solen tittade fram så gav vi oss iväg. Det blev en superhärlig dag! Det bästa med den här vandringen är att man kan gå ganska kort och ändå ha en fantastisk vy. Det är bara en ca 30 minuters stigning i början och sedan går man mot bergsmassivet så långt man orkar. Väl uppe finns även en camp med ett café där vi unnade oss att ta det lite lugnt både på upp och nervägen. Nu planerar jag att komma tillbaka tillsammans med Vilma och Einar för en övernattning i det fria när skolan har slutat. Det ser jag verkligen fram emot!

Fler bilder

science fair

Igår var det Science Fair på barnen skola BGA. Både Vilma och Einar deltog. Einar var väldigt uppspelt inför det här och vi jobbade ganska hårt med hans projekt. Redan i måndags började han längta efter fredagen. Einars projekt handlade om jorden och årstiderna. Vi gjorde en jord av playdough, stack igenom ett gem för att visa jordens axel och markera Georgien med en knappnål. Han lärde sig varför vi har årstider genom att luta jorden och snurra den runt en glödlampa.

Vilma gjorde sitt projekt tillsammans med två klasskamrater, Clara och Emily. De färgade halva blommor genom att dela på stjälken tillsätta karamellfärg till vattnet för ena delen av stjälken och sedan vänta på vad som skulle hända.

efter 2 timmar

efter 2 dygn

maj

Maj har bara rusat förbi. Vad har vi egentligen gjort den här månaden? Peeter har varit i Sverige på konferens och passade på att styra upp i huset lite. Bra timing igen, en hel del beslut som skulle tas och arbete som skulle beskrivas i detalj. Nu har vi nog tagit de största besluten och förhoppningsvis rullar bygget på nu så att allt är klart i tid tills vi kommer hem.

Förra veckan när Peeter var tillbaka så gjorde jag en arbetsresa till Batumi där jag faciliterade en diskussion om personlig utveckling med UNDP. Kul att bli tillfrågad och en bra erfarenhet för mig att jobba med en så stor grupp som 60 personer. Men det gick bra. Det blev ett sista besök i Batumi, en plats som inte finns med på min "att göra innan vi flyttar hem" lista, men staden visade sig från sin finare sida den här gången (inget regn).

Den här veckan har Peeter haft besök av Sidas generaldirektör så det har varit fullt upp för honom. Igår hade vi flyttfirman här och fick peka ut allt som ska med i flytten hem. Jag blev så trött bara av tanken på alla saker. Tänk om man kunde leva helt utan tillhörigheter... Har i alla fall sålt av lite bebissaker och näst på tur står en del andra saker som vi inte vill ta med hem.

I övrigt har jag ägnat mycket tid åt att söka jobb. Vilken trälig process. Jag såg oerhört mycket fram emot att söka jobb och hitta det där perfekta drömjobbet. Men tyvärr är det ju inte så enkelt. Har än en gång insett hur viktigt det är med kontakter. Det spelar ingen roll hur bra jag är om de inte vet vem jag är!

3 x hike

Vi har varit ute i naturen varje helg nu under tre veckor. Superhärligt!

Första helgen i april hade vi Annika, Robin, Siri och Isidor på besök. Mycket trevligt! Då gjorde vi en dagsutflykt till David Gareja och fick barnen att gå hela vägen upp på bergskammen till den Azeriska gränsen. Blåsigt var det och på sina ställen ganska nervöst då vi hamnade på en stig där det var ordentligt brant och ganska smalt. Men vackert!
Fler bilder

Helgen efter besökte vi Birtvisi med estniska ambassadörsfamiljen och ett gäng andra ester. Fantastiskt vacker och barnen sprang i stort sett hela vägen. Sällskap av andra barn ger motivation och pigga ben! Hit kanske vi till och med hinner ta oss igen innan vi lämnar Georgien.
Fler bilder

Förra helgen var det påsk och vi firade Einars födelsedag. På söndagen tog vi bilen till Lagodekhi nationalpark tillsammans med Caroline, Artur och Carina. Där satte vi barnen på hästar och gick en ganska lång promenad (ca 10 km) över stock och sten i hyfsat bra tempo. Vi övernattade på enkelt guesthouse och vandrade en kort sväng även på måndagen, trots regn.
Fler bilder

Så nu känner vi oss ganska nöjda. Den här helgen ska det vara dåligt väder, så förutom att Einar ska ha kalas imorgon, ska vi nog fokusera på att börja gå igenom kartonger och bestämma oss för vad som ska få flytta med hem och inte.

faktiskt

Ingrid har slutat med blöja - faktiskt! Vi har kämpat ganska länge med att motivera henne till detta, men utan vidare framgång. Veckan innan vi åkte till Dubai hade hon helt plötsligt blivit Hello Kitty fan. Det var Hello Kitty hit och Hello Kitty dit, eller Kitty Cat som Ingrid kallade henne till att börja med. Då kom jag på att Vilma hade en Hello Kitty baddräkt när hon var i Ingrids ålder. Jag mutade Ingrid med att hon skulle få en Hello Kitty baddräkt i Dubai om hon bara lärde sig att gå på pottan. Det gick bra någon dag, men sedan falnade intresset. När jag till slut tog fram baddräkten blev det bättre fart igen och väl i Dubai så var det bara att hota med att hon inte skulle få ha på sig baddräkten och inte få bada i poolen om hon inte gick på toaletten först. Mutor och hot funkar bra! Den här veckan har hon varit utan blöja på dagis också och det har gått jättebra - faktiskt!

Ingrid har börjat använda ordet faktiskt i varje mening, ibland både en och två gånger. "Jag är faktiskt jättetrött.", "Mamma, jag vill ha nappen faktiskt.",  "När ska vi faktiskt gå faktiskt?"   Snart kommer jag att börja ta efter tror jag faktiskt.

Dubai igen

Så har vi varit i Dubai igen. Vi bodde på samma hotell, gick på samma restauranger och gjorde i stort sett samma saker som vi gjorde förra året. Tog till och med kort på samma ställe ute på piren framför Dubais skyline. Det var en helt superhärlig semester! Det är skönt att ibland veta vad man får och inte behöva tänka, utforska och ta beslut om en massa saker. Jag tror att det var extra skönt just i år på grund av husbygget och all research och alla beslut som vi har behövt ta.

Barnen njöt av hotellfrukosten, Disney Junior på TV, race på stranden och på löpbanan och inte minst alla bad. Vågorna var nog roligast. Lite sociala var vi också. Träffade Terese och Margus med barn. Kul att se att barnen lekte så bra ihop i år igen. Vi fick även en bonusträff med kusin Mickan och Conny som visade sig vara i Dubai. Ibland är Facebook riktigt förträffligt.

Helt perfekt tid på året för att åka på badsemester var det. Knappa 30 grader i luften. Det var skönt att ligga i skuggan, men gick också bra att vara i solen. Det var bara sista dagen som förstörde de ljuva semesterminnena. Det regnade hela dagen, så mycket som det inte hade regnat i Dubai på flera år. Vi var tvungna att checka ut kl. 12 och fördriva tiden fram till avresan kl. 02.25 på bästa sätt. Det blev besök i ett för oss nytt mall, Mall of the Emirates, och en visit till Atlantis Hotell. En ganska trist dag och avslutning på semestern. Hade varit så skönt att hänga på stranden hela dagen.

Fler bilder

fyra månader kvar

Har just kommit tillbaka från en resa till Sverige där jag var för att styra upp utbyggnaden. Känns lite konstigt att hoppa mellan två världar på det sättet. Hemma i Sverige känns det så självklart att vi ska flytta hem till sommaren. Boa in oss i vårt nygamla hus, umgås mer med familj och vänner, få gång och cykelavstånd till skola och dagis och inte minst hitta ett jobb. Börjar också inse att det inte är så långt kvar här. Livet i Tbilisi börjar gå mot sitt slut. Om fyra månader är vi redan hemma.

Det finns några saker som jag skulle vilja göra innan vi flyttar hem. Jag skulle vilja göra en hike till Mount Chauki i närheten av Kazbegi. Den vandringen bör Vilma och Einar klara med rätt mutor. Vill också åka till Birtvisi Canoyon och vandra där. En annan sak som jag gärna skulle vilja hinna med är en dagsridtur med Wild Georgia i Kakheti. Men jag vet inte när vi ska hinna med allt. På torsdag åker vi på semester till Dubai, veckan därpå reser Peeter med jobbet till Uganda. Sedan får vi besök av Annika, Robin, Siri och Isidor några dagar. Därefter har vi tre oplanerade helger som vi kan hitta på något på innan Peeter åker till Sverige i början av maj. Resten av maj och början av juni är dock oplanerade förstås. Vi har även funderat på att åka till Baku, besöka Svaneti igen och sedan ska vi ju ha avskedsfest på taket någon gång kring midsommar också. Det enda som är helt säkert är att tiden kommer att gå fort!

en härlig dag

I lördags hade vi en härlig dag i Gudauri. Vi åkte upp redan fredag morgon för att övernatta högt uppe på berget, i Hada Hut på 2.700 meters höjd. På fredagen var det molnigt med lite snö i luften och barnen var ganska gnälliga över både det ena och det andra. Vi tog en förlängd lunch vid stugan där vi även träffade Vilmas kompis Lily. När vi bestämde oss för att det var dags att åka lite skidor igen var klockan redan nästan fyra och det visade sig att liftarna stängde klockan fyra och inte fem som vi trodde. Snopet! Vi hann med ett åk och sedan var det bara att ta sig tillbaka till stugan och fördriva kvällen där.

Lördag morgon vaknade vi upp till strålande solsken och nysnö. Åt medhavd frukost och gav oss sedan ut i backarna så snart de öppnade. Vi var först upp i lift tre och det var fantastisk åkning som väntade oss. Inte bara i form av en nypreparerad och folktom backe, utan också två barn som åkte självständigt och ganska snabbt. Så nu fick Peeter och jag äntligen åka på lite själva. Einar har utvecklats otroligt. Från att ha ramlat i varenda sväng bara förra helgen åker han nu helt själv nästan överallt. Vi tog oss också upp med femmans lift till högsta toppen i Gudauri, Mt Sadzele på 3268 meters höjd, där vi fick utsikt över hela Kaukasus inklusive Kazbegi. Mäktigt! Vi hade verkligen en superhärlig dag med mycket skidåkning, solsken, utsikt och glada barn. Nu åker båda så bra att vi nästa år kan ta med oss Ingrid upp i backarna. Hon fick stanna i Tbilisi tillsammans med Olga och var lika glad för det.

Frågan nu är om det blir någon mer skidåkning i år. Nästa helg spelar Peeter fotbollsturnering och sedan är det bara en helg kvar innan vi åker till Dubai på barnens vårlov. Det ska mycket till om det ligger kvar tillräckligt med snö två veckor till. Idag var det 18 grader och sol här i Tbilisi.

Fler bilder

pistkarta Gudauri

40

Idag firar jag 40 dagar som 40. Firar och firar, uppmärksammar kanske är ett bättre ord. På min födelsedag i januari så kom Einar på den briljanta iden om att vi skulle fira min 40-årsdag, liksom Peeters 40-års dag, under 40 dagar. Om firande handlar om att få presenter och äta tårta så måste jag säga att jag inte har blivit särskilt firad de senaste 40 dagarna. Däremot så har jag försökt att fira livet och alla de små glädjeämnen som finns i vardagen.

Jag har bla haft som ambition att gå upp tidigt och yoga en halvtimme varje morgon och bla öva på mitt huvudstående. Det sägs att om man står på huvudet varje dag så stoppas åldrandet något. Vet inte om jag ska tro på det, men jag tycker i alla fall att det är väldigt skönt att stå på huvudet. Det får mig att må bra och känna mig stark och balanserad. En bra start på dagen helt enkelt. Det sägs också att om man gör något under 40 dagar så har man skapat en vana. Tyvärr har jag inte lyckats varje morgon. Ibland har trötthet, jobb, förkylning, söta små sovande barn som man inte vill väcka eller ren lathet kommit emellan. Men ganska duktig har jag varit och jag tänker inte sluta bara för att 40 dagar har gått.

Jag har också försökt att njuta av barnen och att bara vara med dem. Det går ganska bra, för det är mycket som gör mig lycklig när jag är med dem. Måste dock fira mig själv med en middag ute, utan barn, lite då och då. Våra middagar hemma lämnar mycket övrigt att önska...

morgonstund

Vaknar 06.30 i Einars säng efter att vaknat mitt i natten som en sardin mellan Ingrid och Einar och därför bytt säng. Drar mig en bra stund innan jag går upp. Tar på mig yoga kläder och går upp på mitt kontor och yogar en halvtimme. Min frukost intar jag i lugn och ro medan Vilma sitter tyst och läser. Einar läser en bok för Ingrid i soffan. Peeter gör sig klar för att gå till jobbet. Barnen klär sig själva medan jag packar deras mellis. Vilma och Einar försvinner iväg till skolan med bussen klockan 8.30 och jag tar mig an att göra Ingrid redo för dagis. Vi lägger pussel samtidigt som hon får i sig en smörgås och sedan åker vi.
De här vardagsmorgnarna kommer jag att sakna.

first love

Så har vi blivit stolta ägare till vår första skulptur. Kanske till och med vår första investering i riktig konst. "First love" är skapad av Irakli Tsuladse som var på Einars dagis Picasso och jobbade med lera med barnen en dag i veckan.

First love står också som skulptur i Batumi. Vi var där och klättrade i September förra året och blev väldigt förtjusta i den. Den lilla skulpturen var något större än vi tänkt oss och jag vet inte riktigt var den kommer att passa i vårt lilla hus i Stuvsta. Men fin är den och blir ett fint minne av vår tid här i Georgien.

snö och kyla

Så har vi fått uppleva riktig vinter i Tbilisi. Det har varit kallt här. Riktigt kallt. Biltermometern har visat på -14 som kallast, men det har nog varit ännu kallare vissa nätter. Ock även om väggarna är tjocka så tar sig kylan in i huset. Vi hade 16 grader i vardagsrummet när vi kom ner en morgon. Då blev det mysig frukostbrasa i köket vardagen till trots. Senare på dagen blev det dessutom strömavbrott och vi var nere på 15. Men det var som tur var inget långvarigt avbrott. Vi har trots allt haft tur. Många som vi känner har inte haft vatten på flera dagar på grund av frysta ledningar.

Men det har inte bara varit kallt. Snön har vräkt ner över Tbilisi. Det började snöa förra veckan och det ville aldrig sluta. Vi tog tillfället att åka till Betania både lördag och söndag förra helgen. Planen var att åka till Gudauri, men det vågade vi inte på grund av kylan och det ymniga snöandet. Jag passade även på att ta Vilma till Betania en tur efter skolan i måndags och gjorde samma sak med Einar idag. Det finns fördelar med att inte jobba heltid! Imorgon åker vi upp igen, men det blir nog sista gången. Det var redan idag grusigt på sina ställen. Även om det var 6 minus däruppe så smälter snön snabbt när solen värmer på.

Riktig vinter är härligt, men måste erkänna att Tbilisi är trevligare när det är barmark och lite varmare. Men det får gärna komma mer snö och hålla sig under nollan i bergen så att vi kan få komma iväg till Gudauri för lite skidåkning under Februari.

Goodwill

Att veckohandla på Goodwill efter att varit hemma på besök i Sverige och Ica Kvantum i Kungens Kurva är inte direkt inspirerande. I teorin känns det väldigt mysigt att köpa sitt bröd på bageriet, fisken i fiskaffären, köttet hos slaktaren och frukt och grönt hos grönsakshandlaren. Men det är också väldigt skönt att kunna få tag på allt på samma ställe, veta från gång till gång vad som kommer att finnas i affären när man planerar maten för vecka och kunna välja ett recept utan att behöva tänka på vad som går att få tag på. En av de vardagssaker som kommer att bli enklare när vi flyttat hem.

Ett år har gått

Så har ett helt år gått igen. Jag läste just igenom mina blogginlägg från 2013 och kan bara konstatera att vi har ett bra liv. Det finns inte många motgångar i vårt liv och de motgångar vi har haft har varit ganska obetydliga med lite perspektiv på saken. Den 2 januari förra året skrev jag om Destiny Day som georgierna kallar dagen. Jag konstaterade då att vi skulle få ett år fyllt av sömn, frisk luft, motion, vackert väder, god mat, glada barn och tid för varandra! Och det mest har infallit - vi har verkligen haft ett bra år!

Så här minns jag 2013: skidåkning i Betania och Gudauri - Einar åker för första gången, utbyggnad av huset i Stuvsta planeras och påbörjas, resan till Dubai, besök av Jaan, Malin, Elna, Emmi och Caspar, en mammig Vilma som inte vill att vi går bort på kvällarna, en fantastisk sommar - både i Georgien och i Sverige, vattkoppor, Ingrid börjar dagis, Einar börjar skolan, matgnäll, ACC och coachinguppdrag med organisationer, yoga, Ingrid börjar sova på nätterna och flyttar in till de andra barnen, lata helgmornar, besök av Gunilla och Andreas, julfirande med Olga och tankar på att det är vårt sista år i Georgien...