mormor och morfar

Nu har vi mormor och morfar här på besök sedan en dryg vecka. Vi har tagit det lungt och levt vårt liv ganska mycket som vanligt. Men de har i alla fall hunnit med att besöka gamla stan, Vera-parken, Vilmas skola, Einars dagis, Sighnaghi, Rustaveli, Etnografiska museet och kyrkan "Mamadaviti". I fredags kväll åt vi middag på georgisk restaurang "Shadows of Metekhi" där vi hade "chambre separee", ett eget rum med utsikt över floden Mtkvari. Dessutom var maten god! När barnen ätit klart och var uttråkade av att sitta till bords kunde vi sätta dem i soffan framför en film och därmed kunna sitt kvar och avsluta middagen i lugn och ro. En härlig kväll!
Igår kväll var vi på en teaterföreställning - "Nabadi". Enligt deras hemsida skulle föreställningen handla om Georgiens historia från dess födelse till idag, med sång och dans, utan repliker och därmed "easily understandeble for everyone". De var duktiga dansare, men som så ofta här i Georgien var det högljutt och väldigt, väldigt kallt i den lilla salongen. Och jag förstod inte mer än den första scenen som handlade om Adam, Eva, ormen och äpplet och att en av scenerna handlade om den ottomanska tiden. I övrigt var det samma sorts sång och samma sorts dans genom hela föreställningen. Tror inte mormor, morfar eller Vilma förstod så mycket mer...

så mycket kärlek

Idag är det Alla hjärtans dag. Både Vilma och Einar firar det i skolan och på dagis. Jag brukar vara ganska mycket emot just Alla hjärtans dag, jag tycker att det är för komersiellt. Jag köper hellre något fint eller visar en kärleksfull gest vilken annan dag som helst på året - när jag själv känner för det. Men idag känner jag så mycket kärlek! För mina fina barn, för min älskade man, för nära vänner och ytliga bekanta, ja för hela livet!

Lite då och då får jag en "yogi thought of the day" från grundaren till Sun Yoga (som håller på att starta upp här i Tbilisi). Häromdagen skrev hon så otroligt vacker om sin själsliga vägledare och jag bara kände att jag måste svara på hennes mail. Hon svarade tillbaka både personligen och med en ny "yogi thought of the day" - det visade sig att hon fått 600 (!) svar på det första mailet. Jag hade tänkt att citera henne, men det blev inte bra taget ur sitt sammanhang så istället vill jag skriva några egna visdomsord inspirerad av Jacqueline.

Vi lever i en stressig, självupptagen värld där personlig framgång och rikedom värderas högt. Blir vi lyckligare för det? Jag tror inte det. Jag tror att vi blir lyckliga av kärlek, av att må bra, av att utmana oss själva, av att hitta vår egen potential i livet och av att acceptera oss själva som vi är. Så mitt "Alla hjärtans dag löfte" till mig själv är att sluta vara självupptagen och istället bli självmedveten. Att älska mig själv och acceptera mig själv för den jag är. Att njuta av de små sakerna i livet och att känna mig nöjd och tillfreds med mig själv även när jag inte gör någoting.
Jag hoppas att jag även kan inspirera andra till att känna likadant.

min fina familj som ger mig så mycket kärlek

mera snö

Och ännu mer snö blev det! Snöandet fortsatte under veckan och i onsdags snöade det så mycket att Vilma kom hem tidigare från skolan. Sedan var alla skolor i Tbilisi stängda torsdag och fredag, så jag och barnen fick en långhelg tillsammans. Lite överdrivet tyckte ju vi svenskar, men för Tbilisiborna så är denna vinter något utöver det vanliga.

Idag har vi återigen varit i Betania och åkt pulka. Den här gången fick även Peeter och Ingrid följa med. Skönt att alla äntligen är friska. I backen mötte vi upp med flera andra familjer som vi känner här. Vi hade en jättehärlig förmiddag tillsammans!

Bilder från Betania

snö

Nu har det snöat här till och från under två veckor. Till en början smälte allt bort så fort det nådde marken, men nu har det blivit kallare så lite av snön ligger kvar i alla fall. I onsdags fick vi telefonsamtal från Einars dagis på morgonen. En av de stora internationella skolorna här var stängd pga "snöovädret" och de undrade om Einar skulle komma till dagis eller vara hemma. Eftersom inga andra barn skulle komma valde vi att ha honom hemma. Lite fånigt då det inte var särskilt mycket snö på vägarna. På eftermiddagen tog jag och Einar med oss stjärtlappar och åkte till Vake-parken för att leka lite i snön. Det fanns inte direkt någon pulkabacke, men vi hittade en liten slänt där vi kunde åka.

Idag tog jag barnen till en liten skidbacke i Betania utanför Tbilisi. Det var dimmigt och snöigt och 9 minusgrader, men härligt att få uppleva lite riktig vinter. Vi åkte mest pulka, lite för flackt och för mycket nysnö för att få ordentligt med glid på stjärtlapparna. Tyvärr så spelade de hög musik ur högtalarna och det blev fler och fler människor i backen som inte hade koll, så nästa helg får det bli tidig uppstigning för att komma dit innan liften öppnar (kl. 12). Ser ut att vara kallt även nästa vecka så snön ligger nog kvar ett tag!