kulturkrockad

Har varit på barnkalas igen. Den här gången var det en av Einars nya klasskompisar som fyllde år. Hon hade kalas i lördags och ett tag var jag så utmattad av spektaklet att jag var tvungen att lämna rummet. Jag tror att jag skrivit om barnkalas tidigare, om hur barnen arrangeras av lekledare med mikrofon och discomusik på högsta volym. Ett annat irritationsmoment är att de hela tiden måste delas upp i flickor och pojkar och tävla mot varandra. Efter tårtan hade serverats (en tårta som föreställde Rapunsels torn, ca 1 meter högt) frågade jag barnen om de ville gå hem och det ville de. Skönt! Men när vi skulle säga adjö och tacka för oss travade de andra barnen iväg på led för att titta på själva cirkusarenan (kalaset var i Tbilisis gamla cirkusbyggnad). Och då tog det hela en ganska positiv vändning. Där fanns två clowner som gjorde trollkonster som barnen också fick pröva på. Sedan kom en akrobat som svävade runt i manegen med hjälp av två linor (vet inte vad det kallas). Fantastiskt vackert!  Började fundera på vad ett motsvarande kalas skulle ha kostat i Sverige. Tänk hyr Cirkus i Stockholm, anlita 2 personer som fixar maten + 2 som serverar, 1 lekledare, 1 ansvarig för ljudet, 1 vakt i entrén, 2 clowner, 1 akrobat + 1 person till linorna. Och så tårtan - men den hade mamman faktiskt bakat själv!

Jag har i alla fall gjort mitt på georgiska barnkalas. Nästa gång gömmer jag inbjudningskortet eller så får Peeter ta sig samman och gå med barnen.