Ingen sitter säkert

Just nu pågår neddragningar på Sida. Bakgrunden är att Sida inte kunna hålla sin budget och måste spara stort. 20% av alla anställda ska bort. Mer finns att läsa och lyssna på i ett inslag i radioprogramet Konflikt från november. Inom kort kommer medarbetarna få besked om de får ha kvar sina jobb eller inte. God jul! Peeter och jag har hela tiden sagt att vi inte ska oroa oss eller tänka på det. Med sina snart 8 år på Sida borde Peeter inte ligga i riskzonen. Men häromdagen fick han ett mail från sin avdelningschef där hon frågade om han BBE-tid (Sidas form av trainee-anställning som Peeter hade i Makedonien) var tillgodräknad i hans anställningstid. Hmm... varför kom den frågan upp? Vår slutledningsförmåga sa oss att han riskerar att hamna under strecket i turordningslistan. Ska det sluta med att vi måste lämna vårt äventyr i förtid och komma hem och vara arbetslösa båda två?

Tycker ju att LAS i grund och botten är ganska bra, även om jag också anser att det behövs mer flexibilitet. Inom staten tillämpas LAS lite annorlunda än i privata företag, all anställningstid inom staten räknas nämligen in när turordningslistorna tas fram. Det innebär att någon som jobbat 3 år på Sida och 6 år som brevbärare i sin ungdom hamnar högre upp i turordningen än Peeter. Ska det vara så? Eftersom man alltid står sig själv närmast tycker jag ju dessutom att vi som blivit utsända ska få stanna kontraktet ut. Jag har sagt upp mitt jobb, vårt hus är uthyrt, barnens dagisplatser har gått till andra barn och vi har mentalt ställt in oss själva och barnen på att bo här ett tag. Eftersom jag vet att Peeter gör ett bra jobb och är omtyckt av både chefer, kollegor och samarbetspartners så skulle jag i det här läget föredra en hederlig dokusåpa-utröstning framför LAS.