Har varit på helgutflykt till Borjomi-Kharagauli nationalpark. Vi var där för ett år sedan tillsammans med Eva och Christer och det gav mersmak, så det var dax för ett återbesök. Den här gången åkte vi tillsammans med Lene, Paul och Sally. Vi tog oss till samma parkingång som förra året, men den här gången var vi inte ensamma. Vid ingången hade ett antal busslaster med georgier samlats för lördagspicknick. Sån tur var är de inte så mycket för att gå för långt, så efter några hundra meters promenad in i parken var vi ensamma. Liksom förra året övernattade vi hos Maia på "Nick & George". Där fick barnen bla vara med och mjölka en ko.På söndagen hade vi planerat ridning för barnen. Jag hade tänkt mig att vi skulle sätta barnen på hästar för att själv får möjlighet att gå lite längre in i nationalparken. Maia föreslog att vi skulle rida upp på berget där de skulle möta upp med en BBQ-lunch. En timme upp, lunch och sedan en timme ner igen. Lät supertrevligt, kanske lite långt, men det fixar vi. Vilma på en häst, Sally på en annan och jag och Einar tillsammans på en tredje. Ingrid fick rida på pappas rygg. Tyvärr var väl inte Maias engelska sådär superbra så vi hade missförstått varandra. Väl uppe på toppen efter knappt 2 timmars ridning i mycket brant terräng så fanns ingen Maia och inga shashlik på plats. Inte heller vår väska med vatten, mat till Ingrid och blöjor som vi hade lämnat i deras bil fanns där. Guiden som vi hade med oss pratade inte ett ord engelska och när vi ringde till Maia förstod hon inte heller så mycket. Blev riktigt stressad inombords när jag började inse att vi helt enkelt skulle få ta oss ner igen samma väg som vi kom utan att kunna ge Ingrid eller de andra barnen någon mat. Då kom våra räddare! Några andra turister till häst bjöd på vatten, bröd och frukt så att barnens hunger stillades. Ingrid fick rida ner för berget utan blöja, Peeter var så svettig att han inte ens märkte när hon kissade. Väl nere fick vi en efterlängtad lunch och barnen serverade oss vatten från bergskällan. Trots utmaningarna så hade vi klarat det! Tack vare superduperduktiga barn så blev det trots allt ett ganska härligt äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar