Så kom vi iväg i alla fall. Vilma pigg och glad på fredag morgon och inga andra utbrott under natten så vi packade in oss i bilen och lämnade ett regnigt Tbilisi. Första utmaningen var att ta sig ut ur stan, men tack vare en ypperlig vägbeskrivning och en eminent kartläsare (jag) så gick det som en dans. Tog sikte på Sighnaghi som är en av de städer som Georgien har satsat mest på för att locka turister, vackert belägen med gamla restaurerade byggnader. Tyvärr fick vi inte se något av detta. När vi kom fram till Sighnaghi så låg dimman tät och vi såg knappt 10 meter framför oss. Stannade i alla fall för lunch och barnen fick leka av sig lite i en lekpark i regnet. Det få bli ett nytt besök vid senare tillfälle.
Fortsatte sedan vår färd mot Ikalto där vi skulle övernatta. Besökte först Ikalto kloster där vi ringde till vår värdinna Tsitsino som skickade gubben sin, Vasha, att hämta oss. Han tryckte in sig i vår bil och vägledde oss till vårt boende. Vårt rum var svinkallt, ingen uppvärmning i huset förrutom kaminen i köket, men välkomnandet var varmt och vänligt. De ställde iorning vårt rum och dukade sedan fram vår middag. Vi bjöds på bröd, ost, en sallad gjord på gurka, tomat och lök, vitkålssallad, stekt aubergin, auberginer fyllda med (mycket) vitlök, köttgryta, bönsoppa, vin och vindruvsjuice. När barnen hade somnat fick vi te, bröd, ost, hemgjord björnbärssylt och jordgubbssylt och något annat sött som smakade lite som honung. Vi gick och lade oss mätta och belåtna. Med pyjamas på och nerkrupna under täcket sov vi gott trots kylan i rummet.
Lördag morgon fick vi möjlighet att upptäcka gården lite bättre. Solen sken och temperaturen steg snabbt (utomhus, inne var det fortfarande kallt, kallt). Barnen matade hönsen och vi tittade på när Vasha gjorde vin. Tsitsino pysslade och plockade ihop vindruvor som vi fick med oss. Färden fortsatte sedan mot Gremi. Där klättrade vi upp i kyrkans högsta torn. Var lite vågat insåg vi när vi kom till toppen då det var trångt där uppe och dåligt med staket. Inte att rekommender med två små barn kanske, men Vilma klättrade så försiktigt och Einar lät sig bäras. Sedan bestämde vi oss för att åka hem. Att stanna en natt till i det kalla men hemtrevliga huset var inte aktuellt. Jag hade tyvärr lite svårt att njuta av den otroligt vackra och slingrande hemfärden då det hade blivit min tur att få ont i magen...
Det blir definitivt fler besök i Kakheti och fler övernattningar på sk "homestays".
Fler bilder från resan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar