sköna söndag

Solen sken ett tag nu på eftermiddagen efter nästan två veckor av snö, regn, snöblandat regn, grå himmel och slask. Jag har legat och tagit igen mig en stund på soffan och lyssnat på bra musik medan barnen under full tystnad pusslat på vardagsrumsgolvet. Einar fyllde hela golvet (och det är stort!) med pussel redan under förmiddagen och nu städar Vilma in dem igen i smyg. Peeter bakar äppelkaka och förbereder köttfärsfyllningen till pirogerna som vi tänkte äta till middag tillsammans med en redan tillagad borsjtj. Idag har vi också hunnit med att sko-shoppa. Vilma har vuxit ur nästan alla sina skor och nästa helg planerar vi att åka till bergen och snön så vi var tvugna att hitta ett par vettiga vinterskor till henne. Vi lyckades egentligen inte, men kom hem med ett par höststövlar (i stor storlek som vi hoppas kunna göra varma med ett par rejäla sockar), två par gympadojor och en kappa till henne. Så mer framgångsrika än jag hade förväntat mig var vi i alla fall!

sovjetnostalgi

Det är inte så mycket som påminner om att Georgien en gång inte allt för länge sedan tillhörde det stora imperiet Sovjetunionen. Men det finns några saker som verkligen får en att tänka på Sovjet.

Gympahallen, skridskobanan och simläraren till exempel. Skridskobanan är sliten, ståtoa som luktar sunk, superduktiga småtjejer med skrikande, stenhårda personliga tränare och bara det faktum att det är en konståkningsbana som är bara för konståkning, och ingenting annat, känns väldigt mycket Sovjet.

I vissa affärer får jag en känsla av att Lenin fortfarande har inflytande. Kundservice vet man inte vad det är, de förföljer mig med en halvmeters avstånd och köpt är köpt och betalat är betalat. Även om de tagit ett annat pris än på prislappen så finns ingen möjlighet att få pengarna tillbaka. Jag vet egentligen inte om det här är ett arv från Sovjet-tiden (jag har ju aldrig varit i Sovjet så hur kan jag uttala mig), men jag får ändå en öststatskänsla...

Sovjetbyggnader! De är inte så många här i Tbilisi, men de finns! Här är en länk till ett urval foton från en bok med byggnader från forna Sovjetunionen där Georgien representeras på två bilder. De är bara underbara! Tror att vi ska beställa boken...

nytt liv

I slutet av augusti blir vi fem i familjen. Jag är redan ordentligt rund om magen, så det går inte att dölja längre. Efter fredagens matlagningskurs med brownie och cheesecake till efterrätt ser det ut som att jag snarare är i sjätte månaden än i fjärde (jag var med och gjorde efterrätten och har nog aldrig bakat något med så mycket smör, choklad, socker och annat onyttigt i...)

Förra veckan var vi och gjorde ultraljud. Helt fantastiskt att se det lilla livet leva rövare inne i magen på mig. Det var minst sagt full fart på den lilla krabaten! Tänk att allt nästan är helt utvecklat redan efter 12 veckor. Inte konstigt att man är trött... Nu ser jag fram emot att ha lite mer energi och inte bara vilja lägga mig ner och vila hela tiden.

Vår lilla alien

tomt i huset

Ikväll är bara jag och Einar hemma. Peeter är i Sverige sedan i lördags. Hans mamma har opererats idag och jag har inte hört något än, men har tänkt på henne hela dagen och hoppas verkligen att allt gått bra. Vilma sover över hos Olga i natt. Hennes egen idé, hon har tjatat om det sedan vi var där på middag. Hon packade själv sin lilla väska och gav sig glatt iväg tillsammans med Olga vid sextiden. Jag ringde just för att säga god natt!

Idag har Vilma varit på gymnastik för första gången. Hon stormtrivdes! De hoppade på trampolin, sprang, gick som apor och gjorde säkert en del annat. Jag vet inte för jag fick inte vara kvar i hallen. Höll mig ändå kvar den första halvtimmen för att försäkra mig om att hon var OK. Det är lite annorlunda än i Sverige måste jag säga. En stor hall, med alla möjliga gymnastikredskap och barn och ungdomar i olika åldrar i en enda röra. Vilmas lärare kunde inte mycket engelska, men tillräckligt för ett gäng 4-åringar och det som räddade situationen var att hon fick vara i en grupp tillsammans med sina dagiskompisar. Pratade med en mamma om att försöka något liknande med simningen.

Nu ska jag försöka hålla mig vaken några timmar till för jag har en skype-date med Peeter senare i kväll.

isprinsessan

Igår var jag och Vilma och åkte skridskor tillsammans med Vilmas kompis Bella och hennes mamma. Det var första gången Vilma stod på ett par skridskor (och första gången för mig på mycket länge...). Vilma var förvånansvärt duktig och modig (med tanke på vem hon brås på). Hon stegade iväg på isen som om hon inte hade gjort annat, ramlade gång på gång men var lika glad för det. Efter ett tag fick jag inte åka med henne längre för hon och Bella skulle åka själva. Om vi åker fler gånger kanske hon faktiskt börjar åka på skridskorna på riktigt! Tyvärr har hon inte en så bra skridskolärare, jag har aldrig varit bra på att åka skridskor och kommer aldrig att bli det. Ont i fötterna får man också av de där konståkningsskridskorna. Men jag tror inte vi ska ge oss in på att anlita någon georgisk skridskolärare. De barn som var på isen med sina personliga tränare blev utskällda om de ramlade och tränaren gjorde en toffs på huvudet på dem för att ha något att hålla i när de skulle träna hopp... De här barnen var mellan 4-7 år och jätteduktiga (men gråtfärdiga). Trist att se! Som ni ser på bilderna så hade Vilma ingen hjälm på sig. Fanns självklart inte att hyra och jag hade glömt cykelhjälmen hemma. Tveksam till om det går att köpa jofa-hjälm här...

Fler bilder

morgonmörker

Det är fortfarande mörkt när vi vaknar på mornarna här. Solen går inte upp förrän kl. 08.05 (enligt yr.no). Inte konstigt att man är trött och gärna ligger kvar i sängen. Jag blev faktiskt förvånad när jag såg hur mycket tidigare solen går upp i Stockholm - hela 20 minuter, det kunde man inte tro. Men vi har i alla fall två timmar längre dagsljus på eftermiddagarna här än i Stockholm, solen går ner kl. 18.24. Det njuter vi av!

simskola

Igår skulle Vilma börja på simskola. Vi var där i måndags för att titta. Jag kände direkt att det här nog inte är riktigt vad jag hade tänkt mig. En stor och en liten bassäng, barn i olika åldrar som simmar fram och tillbaka och en lärare som står och skriker på dem på georgiska och bristfällig engelska. Hörde henne inte yttra ett positivt eller berömmande ord på 45 minuter. Frågade Vilma och hon tyckte att det verkade roligt och svaret var JA! Tycker du fröken verkar snäll? JA! Hmm?? Vill du börja här? JAA! OK, ska vi börja nästa vecka? Nej, den här veckan! OK, då gör vi väl det.

Så igår åkte vi dit igen. Vilma glad och uppspelt, men blev jätteledsen när jag berättade att jag inte hittat hennes simglasögon. Simläraren hade ju sagt att hon skulle ha det med sig (liksom badmössa och badtofflor). Efter det brytet var jag på väg att backa ur, men Vilma bestämde sig för att hon ville gå även utan simglasögon. Väl där fick jag frågan om vilka dagar vi skulle gå. Onsdagar sa jag då (eftersom hon sagt att det var då det var små barn där). Man kan inte gå bara en gång i veckan fick jag till svar. Eh, en gång i veckan räcker för oss. Men då kommer hon ju inte "avancera"... Jag var på väg att backa ur igen, men Vilma stod på sig. Hon ville gå på simskola, två dagar i veckan. Vi betalade, gick och bytte om och jag följde med Vilma ut till bassängen. Då fick jag veta att jag inte fick vara med henne där inne. Kan förstå att de inte vill ha föräldrar hängande i simhallen varje gång, men första gången på simskola för en 4-åring måste jag ju få vara med tills jag vet att hon är OK. Så jag ignorerade och stannade kvar. Vilma hoppade i, men gjorde det tydligen på fel sätt och fick en tillrättavisning. Sedan gick hon nyfiket framåt i poolen, men också det var fel enligt läraren. Hon ville ha Vilma att ta tag i stången längs med kanten och göra något, men då brast det för Vilma och nu var det Vilma som backade ur. Hon ville inte längre... Upp ur poolen, byta om igen, pengarna tillbaka och en tjej som nog inte vill börja på simskola längre.

Nästa vecka ska vi prova gymnastik istället!

mornar

Det bästa med att inte jobba är mornarna. Att ligga kvar i sängen och mysa med barnen den där lilla extra stunden. Ofta får jag dem levererade till sängen en och en någon gång mellan kl 7 och 8 (om någon av dem inte redan landat där under natten). De är båda morgongosiga och kan till och med börja bråka om vem som ska få kramas med mamma (mindre mysigt så klart, men ändå...)

Det jobbigaste med att inte jobba är mornarna. Att varje dag vara den som roddar påklädning och frukostutspisning. Även om vi egentligen inte har bråttom någonstans vill jag gärna komma iväg till dagis i något så när tid och eftersom vi alltid ligger och gosar i sängen lite för länge blir det alltid kort om tid. Ibland tror jag att barnen blir mer krångliga för att de har mer tid att krånga på. Hemma var det bara upp, välling, påklädning och sedan smörgås i vagnen på väg till dagis - de hade knappt hunnit vakna. Einar kan vara helt hopplös att få på kläderna och är det inte det som han får utbrott över så är det någon liten motgång vid frukosten. Var har han fått sitt temprament ifrån? I morse blev det dock inget utbrott - Vilma klädde på Einar medan jag stod i duschen...